Agnetas Loggbok

Yoka !

2012-01-22T21:00:00.004+01:00

Då jag i somras hittade en keps, mönstrad med ordet YOKA och en världskarta, kunde jag inte motstå den! Budskapet är ”Lyssna till världen”! Yoka på lingala betyder just ”lyssna”. Hur det kommer sig att en keps i Sverige har den loggan vet jag inte!

Under mina år i Kongo lärde jag mig lingala hjälpligt och det gav mig naturligtvis en bättre kontakt och förståelse för kulturen. Lingala är ett relativt lätt språk att lära sig och om man saknar ett ord, fyller man i med ett franskt ord, i de flesta fall blir man förstådd. Det som är avgörande för betydelsen av orden, är betoningen och tillsammans med kroppsspråket gör man sig förstådd!

Ordet ”Yoka” betyder alltså lyssna. Ofta används det också i form av utrop, i betydelsen ”Hör på den”. Vår kock i Mimia, Nkumu, var alltid glad och hittade alltid orsak att skratta, hur bedrövligt det än var. Jag kan se honom, när han står i dörren och skrattande säger ”Yoka ye” = Lyssna på honom, när någon från byn nyss berättat något för honom.

En dag skulle vi göra en resa till Lokolama, bara 14 km söderut. Vår chaufför var sjuk och för att inte ställa in mödra- och barnavårdskonsultationerna, tyckte jag att jag kunde köra. Vägen var inte så dålig och det fanns gott om utrymme vid sidan av vägen, inga diken och ingen flod att passera. Så vi planerade vår resa med mig som chaufför! När jag gick ut för att packa arbetsmaterialet i bilen, stod plötsligt byns hövding, Loyona, där. Han frågade vem som skulle köra, eftersom chauffören var sjuk. Mitt svar var att jag skulle köra. Hans min, tvivlande och skrattande, och så ordet; ”Yoka”. ”Hör på henne, som tror hon kan köra en bil”! Tyvärr gick det inte efter planeringen; det gick inte att starta bilen. Nu minns jag inte vad som var orsaken, men däremot minns jag känslan! Loyona och en grupp från byn gick skrattande därifrån.

Att lyssna till världen, till andra värdsdelar och kulturer, är för mig av stor betydelse. Dialog och samarbete, förtroende, respekt och öppenhet! Även om någon säger "Yoka ye" till Dig!

Krokodilen? Det är en annan historia!

Katolikerna tar till orda

2012-01-15T21:18:00.003+01:00

”En stat kan inte byggas i en kultur av våld mot mänskliga rättigheter, av lögner, fusk, bedrägeri, terror och militära maktdemonstrationer”.

Återigen visar det sig att katolska präster i Kongo är modiga och protesterar då det ”gått för långt”. Sedan några dagar tillbaka har de katolska prästerna och biskoparna, under ledning av kardinal Monsengwo, samtalat om situationen i landet efter presidentvalet och har nu publicerat ett manifest. Det är en mycket känslig situation och balansen är svår att hålla. Regeringen har uttalat att det inte finns skäl till den kritik som katolikerna nu presenterar och presidenten har meddelat att det inte finns något tvivel om att han blev vald av folket.

Omedelbart efter att kardinal Monsengwo öppet påtalat det orättfärdiga i presidentvalet har den statliga televisionen ständigt kritiserat kardinalen. Den katolska kyrkan har uppmanat ansvarig minister att se till att denna kritik upphör.

Utöver missnöjet med presidentvalet har en ytterligare svårighet inställt sig; regeringen beslutade utan att informera folket innan, att från den 1 januari 2012, skall alla varor beskattas med en 16 % TVA, motsvarande vår moms. Det blir dock en mycket godtycklig uträkning av hur mycket priser på olika varor skall höjas, som exempel har priset på en burk koncentrerad tomatpasta ökat från 200 FC till 320 FC, vilket ju är en större ökning än 16 %.

Det katolska manifestet anger att presidentvalet inte gått rätt till, att valfusk förekommit, att det nationella valkontoret, CENI, har presenterat förfalskade valresultat och att landet nu har två maktutövare; en som inte är berättigad och en som är helt olaglig. De anger att det nu är viktigt att bygga ett land med lagliga metoder. Katolska prästerskapet kräver att valresultatet upphävs och att CENI upplöses. Vidare inbjuds hela folket att delta i icke-vålds demonstrationer och militär, polis och andra beväpnade grupper inbjuds att inte bestraffa fredliga demonstranter. I manifestet uppmanas alla biskopar att visa profetiskt mod och utöva ett arbete i enhet och samarbete. Det internationella samfundet uppmanas att inte erkänna någon av de två maktutövarna i landet. Ett välplanerat program presenteras; under januari månad pågår utbildning av präster, biskopar och lekmän och i februari kommer icke-vålds aktioner att pågå, främst i Kinshasa och i form av marscher och demonstrationer.

Etienne Tshisekedi, som svor presidenteden i sin bostad, sitter kvar i sin bostad, omgärdad av tungt beväpnade soldater. Det är hans egna soldater som skyddar mot eventuella intrång.

Kongo kommer på plats 187 (sist på listan) då FN:s Utvecklingsprogram, UNDP, jämför välståndet i världens länder. Norge ligger på första plats och Sverige på tionde plats. Den sociala situationen är markant försämrad. Människorna är oroliga inför vad som kan hända. Många kommer ihåg 80-talet då den katolska kyrkan befann sig i öppen konflikt med den dåvarande presidenten, Mobutu.

När blir det fred och rättvisa i Kongo?

Gott Nytt År 2012!

2011-12-31T14:34:00.002+01:00

Fotot från Rockefeller Center påminner oss om ljusets makt.

En vers från Johannesevangeliets första kapitel är bra för oss alla att läsa;
”Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det”.

Allt som görs i ljusets tjänst, hur smått och obetydligt det än kan tyckas vara, blir av stort värde och kan inte övervinnas av allt mörker som finns i vår värld idag.

Kongos befolkning, liksom människor över hela vår jord, behöver denna tröst idag.

Mörkret sänker sig

2011-12-31T14:14:00.001+01:00

”Nu ser vi inte längre något ljus i den mörka tunnel vi befinner oss i”!
Så skriver en god vän i Kinshasa idag. Förhoppningarna var stora inför valet, en förändring önskades. Nu vågar kongoleserna inte längre tro på en förändring och förbättring. ”Varje gång vi tror oss se en möjlighet till förändring, inträffar något som gör det omöjligt. Livet är tungt”!

Det finns inte längre något nyhetsinslag om Kongo. Efter det att presidentvalets utgång blev fastställd, är det tyst. Vi vet inte var säkerhetsstyrkorna befinner sig idag och vi vet inte var presidenten befinner sig. Hur har de vanliga människorna det idag?

Än en gång framstår det som oerhört viktigt att vi som har vänner och kontakter i Kongo fortsätter att hålla kontakten levande. Att veta att människor ”bortom” landets gränser bryr sig, vet något om vad som händer, betyder mycket när man är i en svår situation.

Väntad utgång

2011-12-23T22:14:00.000+01:00

Etienne Tshisekedi förhindrades av militär och polis att lämna sitt hus idag, den dag han proklamerat som den dag han skulle svära presidenteden på Martyrstadion i Kinshasa. Hans anhängare som tog sig till området fängslades av polisen. Tshisekedi gjorde då vad som var möjligt; han svor presidenteden i sin egen bostad med några av sina anhängare närvarande. Tungt beväpnad militär och polis och stridsvagnar finns fortsatt utplacerade i huvudstaden. Polisen har även använt sig av tårgas idag, för att skingra folkmassorna, som var nyfikna över utgången av dagens stora händelse.

Ett oväntat telefonsamtal från en vän i Kinshasa i eftermiddag gav mig lite extra information; att det är lugnt i huvudstaden, han hade själv tagit sig in till centrum och hem igen utan problem. På min fråga om det är nödvändigt att visa all sin makt genom militär och polis, för att behålla sin position, svarade han; ”Ja så är det hos oss i Afrika”!

Igår meddelade ansvarig för den centrala valenheten att man avbrutit räkningen av rösterna i valet till parlamentet. Detta då de upplevde att det var svårt att utföra uppdraget och de ber nu om internationell hjälp för att slutföra räkningen.

Vi får hoppas att lugnet består i landet, även utan att det är en fortsatt militär maktdemonstration!

Ny president idag?

2011-12-23T11:54:00.000+01:00

Idag, fredag 23 december, har Etienne Tshisekedi planerat att svära presidenteden, då han anser att det är han som vunnit valet. Han har också lovat en belöning till den som fångar Joseph Kabila och tar honom till Tshisekedi.

Kinshasa är idag en stad med tydlig närvaro av polis och militär. Stridsvagnar, polis och tungt beväpnad militär samt Joseph Kabilas elitstyrka är utplacerade främst kring Martyrstadion, där Tshisekedi skall hålla sin ceremoni. Alla vägar kring Tshisekedis hus är blockerade. Ett hundratal anhängare till Tshisekedi är på väg, i långsamt tempo, till Martyrstadion och några personer har redan häktats, då de försökt ta sig in på stadion.

Det är mycket osäkert om Tshisekedi verkligen handlar enligt sin planering och sina hot. OM han skulle göra det kan vi förvänta oss att det blir en snabbt övergående situation, där Kabila sätter in alla sina krafter och går segrande ur konflikten.

Val har ägt rum på ett sätt som anges vara demokratiskt och resultatet måste försvaras med maktmedel.

Kongo har fått sin president

2011-12-20T16:00:00.000+01:00

Idag påbörjade Joseph Kabila sin andra period som landets president i och med att han svor presidenteden inom presidentens område i Kinshasa. Stridsvagnar är utplacerade på strategiska platser i huvudstaden, som främst stöder Etienne Tshisekedi. Robert Mugabe från Zimbabwe var den enda utländska statschefen, som var närvarande. Alla ambassadörer i Kongo var uppmanade att vara närvarande vid ceremonin, med det bifogade hotet att de annars skulle bli förklarade ”persona non grata”. Ett tusental supporters fanns också närvarande.

Etienne Tshisekedi planerar att svära presidenteden på fredag, på ”Martyrernas stadion” och även intill den platsen finns idag stridsvagnar utplacerade.

Hur skall vi förstå den strid om presidentposten, som pågår i Kongo idag? Oerhört svårt för oss att överhuvudtaget begripa något av detta! Det finns journalister som lyfter Kabilas sårbarhet i Kinshasa och att detta skulle vara till Tshisekedis fördel. Så lyfts även händelser långt tillbaka i historien; då Patrice Lumumba mördades, han var det självständiga Kongos första ledare. Enligt vissa personer hade Tshisekedi del i planeringen av mordet på Lumumba, något som han själv inte berör på något sätt. Är detta till hans fördel eller nackdel? Ingen vet. UDPS, det parti som Tshisekedi leder idag, bedöms försvinna den ledaren dör. Det är alltså en stark person det rör sig om, det kommer fram på många olika sätt.

Många kongoleser i landet och i andra länder har protesterat mot valets resultat. Utländska observatörer har påtalat att det inte gick rätt till. Igår uppvaktade en grupp på ett 50-tal kvinnor från oppositionen, den amerikanska ambassadören och lämnade ett dokument där de bad om internationell medling i den kris som pågår i Kongo, efter valet. De påtalade att de önskade en fredlig lösning av krisen. Innan valets resultat blev tillkännagivet hotades det med blodbad och plundring, något som inte inträffat. Detta bedöms som att kongoleserna inte är villiga att betala landets kris med sitt eget blod! Men det är just de vanliga människorna som får betala den pågående krisen. En kris som inte började i och med detta presidentval.

Multimedia message

2011-12-17T01:24:00.001+01:00

Den 16 december beslutade så Högsta domstolen att Kabila är den vinnande presidentkandidaten! Tisdag 20 december förväntas Joseph Kabila svära presidenteden. Etienne Tshisekedi fortsätter att hävda att han är den som vunnit presidentvalet.

Multimedia message

2011-12-15T22:51:00.001+01:00

I torsdagens förhandlingar i Högsta domstolen blev de närvarande juristerna oense. Oppositionens jurister, ett drygt tjugotal, lämnade lokalen under protester! Senast den 17 december måste Högsta domstolen fatta beslut i frågan om vem som vunnit presidentvalet.

Multimedia message

2011-12-15T02:04:00.001+01:00

De flesta i Kinshasa har inte kunnat gå till sina arbeten den gångna veckan och flertalet skolor har varit stängda. I utkanterna av stan har det varit sammandrabbningar mellan befolkningen och poliser. Livet börjar nu återgå till normal rytm, men det är fortsatt stor oro kring vad som skall hända! Det finns uttalad rädsla för att det värsta skall hända; blodbad, plundring och våld av värsta slag. Ännu har ingen order kommit om att starta ett sådant våld!

Multimedia message

2011-12-13T05:33:00.001+01:00

Folket i Kinshasa lever i väntan och stor osäkerhet. Centrala delar av huvudstaden patrulleras fortfarande av specialpolis, medan det är avspärrningar och barrikader i utkanterna, vilket gör det svårt att komma fram. Tshisekedi anses ha vunnit valet och man väntar nu på order från honom innan nästa steg tas.

Multimedia message

2011-12-12T01:23:00.001+01:00

Carter center har haft 26 team som följt valet i Kongo och anger att det inte finns någon trovärdighet i valets genomförande. Tshisekedi anser att han är valets vinnare med 54% av rösterna mot Kabilas 26%! Oppositionen planerar protestmarch de närmaste dagarna. I London har 143 personer häktats i samband med protester. Det rapporteras att ca 20% av de inlämmade valsedlarna i Kinshasa är "borta". Vad kommer nu att hända?

Multimedia message

2011-12-09T22:54:00.001+01:00

Fredag den 9 december på förmiddagen lämnas följande officiella valresultat; Kabila har vunnit presidentvalet med 49% av rösterna mot Tshisekedis 32%. Resultatet är preliminärt och skall bekräftas av Högsta domstolen. Av Kongos ca 70 miljoner invånare hade drygt 32 miljoner registrerat sig för att välja och av dem var det bara 58,8% som röstade. Kabila fick 8880944 röster och Tshisekedi fick 5864795 röster. Det finns ingen rapport om antalet oräknade eller ogiltiga röster. Kravallpolis patrullerar i Kinshasa, som anses ha främst anhängare till Tshisekedi. Nu väntar alla på nästa händelse!

Multimedia message

2011-12-08T19:11:00.001+01:00

Torsdag morgon, 8 december, rapporteras att 90% av rösterna räknats; Kabila har 49% och Tshisekedi 33%. Samtidigt rapporteras från Lubumbashi att röstsedlar från 51 vallokaler försvunnit. Special bevakning finns utanför Tshisekedis bostad och i många av landets större städer. Folket uppmanas till lugn.

Multimedia message

2011-12-07T01:04:00.001+01:00

"På grund av tekniska problem kan resultatet i presidentvalet inte tillkännages förrän om 48 timmar". Detta meddelande kom sent på eftermiddagen den 6 december från det nationella valkontoret. Oppositionen fortsätter att ge uttryck för sin övertygelse; Tshisekedi är vald till president. Kabilas tid som president avslutades vid midnatt 6 december. Vad som nu kommer att hända är en stor fråga!

Multimedia message

2011-12-06T20:57:00.002+01:00

Tisdag morgon den 6 december då ca 18 tim återstår för att räkna återstående 1/3 av rösterna i presidentvalet, rapporteras att Kabila fått 46 % och Tshisekedi fått 36% av rösterna. Drygt 3000 har åkt till Brazzaville för att undgå de förväntade oroligheterna i Kinshasa. "Vi sätter eld på stan om Kabila utses till president igen". Redan har det varit demonstrationer och polisen har använt tårgas. Vi får vänta några timmar innan resultatet är klart.

Valets resultat?

2011-12-01T16:55:00.000+01:00

Folket i Kongo är under stor stress, många säger att den sittande presidenten inte kan få bli omvald och om han blir det är det ett uttryck för valfusk. Det finns inte tillräckligt med rapporter om att valet förberetts väl och genomförts på ett korrekt sätt. I Kinshasa uppmanas folket att inte vara ute efter kl 18 och oron är stor för vad som kommer att hända. Föräldrar vågar inte skicka sina barn till skolan, av rädsla för att något skall hända under dagen och de inte skall kunna komma hem då skolan slutar.

Den belgiska journalisten Colette Braeckman, som specialiserat sig på Kongo sedan 1965 gör sin bedömning; i Kinshasa, Bas Congo, Bandundu, Equateur, de två Kasai och i delar av Katanga provinserna kommer Etienne Tschisekedi att få 2/3 av rösterna, Joseph Kabila får 1/3 och Vital Kamerhe får några tiotal röster, medan övriga kandidater inte får någon röst. Hur detta kommer att stämma med valresultatet som skall ges den 6 december, återstår att se!

Det informeras om att valet gick lugnt tillväga, men det finns även andra bedömningar. Väljarna berättar om sammanblandning av röstlängder, saknade namn, avsaknad av valmaterial i flera vallokaler och ett försenat öppnande av lokalerna. Ansvarig för den nationella valbyrån rapporterar att av 63865 vallokaler är det endast 485 som haft problem. I Lubumbashi, där valurnor och röstlängder brändes av väljarna, kunde valet ändå förrättas; nytt material flögs in från Sydafrika.

Invånarna i Kinshasa väntar sig demonstrationer, oberoende av vem som rapporteras som valets vinnare. Fem dagar återstår innan resultatet kommer.

VALDAG

2011-11-28T20:31:00.000+01:00

Den 28 november började med ett kraftigt regn i Kinshasa. Detta medförde att en del vallokaler, längst ut i huvudstadens periferi, inte fick sina valsedlar enligt planerna. Även på några platser ute i landet för övrigt, saknades valsedlar idag. Vallokalernas öppettider har förlängts för att ge alla möjlighet att lämna sin röst. I Katanga området dödades 2 poliser i anslutning till valet.

Från Kinshasa kommer informationen att dagen varit relativ lugn. Det är främst från andra provinser som det rapporterats om våld och strider.

Enskilda väljare har rapporterat att deras namn inte fanns med på vallistan, något som ansvariga bedömer ”höra till”, då ett så stort land skall gå till val!

Nu börjar väntetiden innan valresultaten kommer att publiceras.

Längtan efter fred och förändring

2011-11-26T19:28:00.000+01:00

Inför valet på måndag är rubrikerna pessimistiska. Politiska bedömare anger att förberedelserna inför valet inte varit transparenta och att det därför inte kommer att bli ett demokratiskt val. Det förväntas att förlorarna inte kommer att kunna hantera ett nederlag, men försöka skapa kaos.

Till presidentposten finns 11 kandidater. Sittande president är Joseph Kabila, som förväntas vinna valet. Han har sina främsta anhängare i Katanga området. De två kandidater i opposition, som förväntas vina flest röster är Etienne Tshisekedi, med flest anhängare i Kinshasa och Vital Kamerhe, som har sina anhängare i Syd Kivu. Idag skulle dessa tre hålla tal i Kinshasa, på olika närliggande platser. Då Etienne Tshisekedi anlände med flyg från Bas Congo till Ndjili, utbröt i det närmaste upplopp, de tiotusentals anhängare till Tshisekedi som mötte honom tog till våld. Polisen hindrade Tshisekedi att lämna flygplatsen. I de demonstrationer som uppstod dödades flera personer. Som en följd av detta förbjöd stadens guvernör de planerade talen. Även i Kingasani har demonstrationer ägt rum med några döda. Under den gångna veckan har oroligheter blossat upp här och var i Kinshasa och en oppositions politiker dödades för någon dag sen, i sin bil.

Ambassader, EU kontor och andra större organisationers kontor i Kinshasa stängde i går, fredag, vid 12 tiden. Utländsk personal har i stor utsträckning åkt över till Brazzaville för att invänta utgången av valet.

Vad som skall hända de närmaste dagarna beror helt på förlorarnas strategi. Det är därför olustigt att höra om vad som händer i landets östra delar; en styrka med anknytning till en av presidentkandidaterna, delar ut vapen och ammunition till bybefolkningen.

I Kinshasa är folket trötta och missnöjda, deras livsvillkor har försämrats allt mera och nu kommer de inte att acceptera omval av den sittande presidenten. Om han vinner, kommer de att gå ut på gator och protestera enligt modellen ”arabisk vår”.

Längtan efter fred och förändring är parad med förnedring över att landet under så lång tid tillåtits sjunka allt djupare i misär.

Låt oss be för ett land och folk i en uppenbar stor fara!

Att förstå vad man ser

2011-11-03T10:14:00.000+01:00

Mina första år i Kongo (eller Zaire, som landet hette då) kunde jag inte se nyanser i allt det gröna som omgav mig; regnskogen var grön och inget annat. Inte heller kunde jag se allt som doldes inne i skogen, alla små djur och insekter i de mest fantasirika mönster och färger! Senare lärde jag mig se alla de hundratals olika gröna nyanserna i skogen och även se skillnaden i växtlighet under årets olika perioder. Det finns inte vår, sommar, höst och vinter där, men det finns regntid och det finns torrtid, som har sina olika drag av växtlighet och temperaturer. Genom direkta konfrontationer mötte jag också delar av den insektsvärld, som finns inne i skogens djup! Fascinerad över färger och former och förvånad över denna detaljrikedom. Gröna kroppar och gula huvud, med röda ben, prickar, rutor och ränder utströdda över de olika kroppsdelarna, allt detta i en härlig blandning! Jag minns dem ännu.

Under ca sex år reste jag regelbundet med ett hälsovårdsteam, ut till områdets längst bort belägna sjukstugor och byar. Av teamets sex personer var två svenskar. Uppdraget var att vaccinera barn och gravida kvinnor, väga och mäta barn, undervisa mödrar i barnavård och näringslära, undersöka patienter med hosta och hudsjukdomar, ordinera och distribuera medicin till de som var i behov av behandling. Vi övernattade i byarna utmed vägen. Vi tog oss till Bisenge, 10 mil norrut från Mimia där vi bodde. 6 mil österut till Ipope och en liten bit till med cykel. Så en resa i sydvästlig riktning, först 1,5 mil till floden och därifrån nästan en hel dagsresa västerut på floden Lokoro, i en öppen båt, till byn Lokolama II och nästa dag 2,5 mil på cykel till byn Waya. För svenskar låter detta som korta avstånd, men vägarna kan inte jämföras med våra vägar och resan på 10 mil delades upp i två etapper och vi kom fram den andra resdagen. Samtalen i jeepen och vid fikastunderna under en bambugrupp var oerhört intressanta och lärorika!

Så blev vägarna så dåliga att det inte gick att ta sig fram med den fyrhjulsdrivna jeepen. Vad skulle vi göra? Avstå från dessa, för kroppen, påfrestande resor? Det skulle få en mycket negativ effekt på befolkningens hälsa. Efter en tid blev lösningen följande; vi åkte på ett öppet släp efter en traktor, med all packning i plåtlådor! Resan tog ännu längre tid! Var detta möjligt? Ja, jag minns resorna. Ingen bra lösning, säger de flesta, var det verkligen nödvändigt? Ja visst kan man diskutera hur nödvändigt detta var. Men bortsett från det medicinska värdet, var det nu min konfrontation med regnskogen och dess kryp började! Skogen var tät och vi blev helt genomdränkta av vattnet från de nerhängande grenarna. När den första irritationen över vattnet lagt sig, upptäckte jag och alla andra de fantastiska krypen!

Vad har nu detta med dagens Kongo att göra?

Jag tänker så här; när jag kom ut ny och utan erfarenheter, förstod jag inte så mycket av vad jag mötte, trots mina förberedelser i Sverige och Belgien. Mina brev och rapporter till Sverige måste ha varit missvisande. Först när jag konfronterades med den hårda verkligheten, fick jag en viss insikt i tillvaron. Samma villkor gäller för dagens besökare, experter utan erfarenhet och kunskap, som efter ett kort besök i Kongo, tror sig veta hur det är! Men egentligen vet de inte så mycket! Måste då alla lära sig den hårda vägen, måste man åka på traktor släp i regnskogen för att förstå något av Kongo? Nej,det tror jag inte. Jag tror att det finns personer med kompetens och kunskap inom olika områden och de personerna kan ge en god bild av det de möter.

Ödmjukhet parad med kunskap är en god blandning, som vi svenskar har stort behov av. När vi besöker Kongo och umgås med kongoleser, som i alla sammanhang av livet och i olika världsdelar. Med en sådan kompetens skulle vi kunna inse att det inte är vi som vet bäst och kan ha lösningen på andras problem.

Fortsatt oro i Kongo

2011-11-03T10:05:00.000+01:00

Den 28 november skall val av president och parlamentsledamöter äga rum i Kongo. Det är det andra demokratiska valet sedan 2006. På många platser i landet är det sammanstötningar mellan sittande regeringsparti och oppositionspartierna så gott som dagligen. Civila samhällets organisationer och internationella bedömare lyfter den osäkerhet som finns; kommer valet att vara transparent, kommer den praktiska delen av arbetet med organisation av valförrättningar att lyckas? FN förlängde i somras mandatet för FN insatsen i Kongo, till 30 juni 2012. FN förväntas nu bidra med logistik; exempelvis transportera de 4000 ton valsedlar som skall ut i hela landet. En stor svårighet är att få ut valsedlar och valurnor till alla vallokaler och sedan samla in dem. Till presidentposten finns det 11 kandidater och till de 500 parlamentsplatserna finns det 19 000 kandidater.

Sjukdomar fortsätter att störa människornas vardag. Sedan januari i år har 85 nya polio fall registrerats, vilket gör att Kongo leder världens ”polioliga”. Landet var fritt från polio under några år, men från 2006 har polio återigen diagnostiserats. Det är främst i Kinshasa, Nedre Kongo, Bandundu och provinser längre österut, där sjukdomen uppträder. I höst har regeringen i samarbete med UNICEF genomfört en kampanj, då ca 14 miljoner barn har vaccinerats av tusentals vaccinationsteam. Teamen har tagit sig fram till fots, cykel, motorcykel, bil och båt. Även koleraepidemier härjat, även dessa främst i Kinshasa, Bandundu och de provinser där polio härjar. Trots att olika kyrkor och missioner under lång tid vaccinerat mot bl.a. polio, har detta inte hindrat epidemier, även i de områden där kyrkorna bedriver verksamhet. Detta visar att det inte går att organisera hälsovård i avgränsade områden, det är hela landet som måste få del av insatserna.

Att få finansiering av vaccin, transport och personalens insatser är inte lätt. Det är inte heller lätt att få finansiering av det val som snart äger rum. Kanske att det främst handlar kunskap, kompetens, vilja att bygga upp landet och respekt för medmänniskan? De kongoleser som besitter dessa egenskaper behöver allt tänkbart stöd.

Presidentkandidater saknas inte

2011-09-08T09:59:00.001+02:00

Igår, 7 september, lämnade ytterligare två personer in sin kandidatur till presidentposten. Det var Vital Kamerhe från UNC (=Union pour la nation congolaise) och Nzanga Mobutu från Udemo (= Union des démocrates mobutistes). Det var då 14 år sedan Nzanga Mobutus far dog, något som han ville markera.

Det är oklart hur många som anmält sin kandidatur, men redan i början av augusti kom den första personen med sina dokument.

Nzanga Mobutu allierade sig i förra valet, 2006, med den grupp som gav Kabila majoritet, ett samarbete som han avbröt i mars 2011. Det rapporteras att samtal pågår mellan flera i oppositionen, bl. a. Jean-Pierre Bemba och Kongo wa Dondo. Det är osäkert hur många ”nya” politiker som är med i samtalen.

Det kontor i Kinshasa, som tar emot anmälningar har varit utsatt för demonstrationer och viss åverkan. De senaste dagarna har kvarteret varit avstängt för trafik och folksamlingar är förbjudna, i ett försök att undvika våld, ett förbud som gäller t.o.m söndag 11 september.

Människorna i Kinshasa upplever oro och anger att hur valutgången än blir, kommer vi att få uppleva oroligheter efter valet. Och naturligtvis även innan valet!

Spänt läge i Kinshasa

2011-09-06T20:41:00.000+02:00

De senaste 5 dagarna har det spända läget i Kinshasa ökar markant, p.g.a. det annalkande valet i november månad.

I torsdags, 1 september, använde polisen tårgas i Kinshasa, för att skingra demonstranter som protesterade mot regeringspartiet.

I måndags, 5 september, lämnade Etienne Tschisekedi, UDPS, in sin kandidatur till presidentvalet. Efter denna händelse har oroligheterna spridit sig, såväl oppositionens som regeringspartiets lokaler har utsatts för plundring och förstörelse.

Idag dödades en politisk aktivist och 2 skadades allvarligt, då polisen ingrep mot demonstrationer. Oroligheterna började i Limete området, där UDPS har sitt huvudkontor och spreds till Mombele området. Ingen torghandel i området var öppen idag.

Nu frågar sig många hur det skall gå att genomföra lugna val i höst?

Vägar, tåg och flygfält - att prioritera för livet

2011-07-15T20:27:00.001+02:00

För några veckor sedan kunde vi i vår lokala tidning läsa följande rubrik; ”Vägarbete försenat på grund av stöld av kopparkabel”. Irritation och frustration kom till uttryck över detta ”illdåd”. Tidigare i vår fick vi informationen att västkustens tågförseningar i vintras, till stor del berodde på stöld av kopparkabel. Många undrar hur det kommer sig att ”vanligt folk” inte begriper sitt eget bästa! Bra vägar och fungerande tågtrafik är väl ändå något som alla vill ha och alla borde bidra till att detta förverkligas.

Några veckor efter dessa nyheter, går mina tankar till liknande händelser, för ca 35 år sen, i det inre av den tropiska regnskogen i Kongo, då Zaire! Då bodde jag på missionsstationen Mimia, isolerad från civilisationen och långt till läkare och sjukhus. Så skulle ett flygfält anläggas och flygförbindelser skulle möjliggöra ambulansflygning, transport av mediciner och eventuellt även läkare, som skulle kunna tillkallas vid akuta behov, som kejsarsnitt eller andra livshotande tillstånd. Att detta skulle vara till befolkningens bästa, var det ingen som tvivlade på. Byhövdingen deltog ivrigt i planering och samtal för att förbereda arbete och alla i byn såg fram emot denna förändring.

En del av den täta skogen, strax utanför byn, höggs ned, två starka missionärer kom till Mimia, för att leda arbetet och de hade nödvändig utrustning med sig; verktyg av olika slag och flera meter kabel, som via traktor skulle dra stockar för att jämna till marken, där det tidigare växt skog. Dagen efter deras ankomst, då arbetet skulle starta, medförde en överraskning; alla meter av den dyrbara kabeln var borta! Stort uppbåd, alla i byn letade och man misstänkte tjuvar från intill liggande byar.

Efter några dagar, berättade hövdingen vad som hänt; byns jägare var i behov av järntråd för att gillra sina fällor; skogen var full av djur, som på något sätt skulle fångas och ge folket mat för dagen! Det var viktigare för byns jägare att fånga de vilda djuren, än att invänta ett flygfält, som skulle användas av sjukvårdspersonal och patienter. En ren prioriteringsfråga! Medan vi andra förundrade oss över att de inte förstod sitt eget bästa!

Det blev ett flygfält i Mimia, något försenat, det fungerar ännu idag och underlättar hälsovårdsarbetet (som leds av en läkare på plats), transporterar viktiga vacciner och mediciner till det isolerade området.

De här historierna bekräftar för mig, att vi människor beter oss på samma sätt, oberoende av var vi bor, oberoende av omständigheter i livet; svenskar år 2011 och kongoleser i mitten på 70 talet prioriterar utifrån egna behov och handlar därefter!

Under mina år i Kongo, trodde jag i min enfald, att européer, utbildade människor, med arbete, mat och hälsovård till förfogande, skulle bete sig på ett annat sätt än afrikaner, som bodde i en isolerad by inne i den tropiska regnskogen! Det är inte bara denna ”kabelhistoria” som lärt mig att så inte är fallet!

Behovet av Förebilder

2011-07-07T15:34:00.000+02:00

Nyss gjorde vi ett besök i mina barndomstrakter; Jakobstad i svenska Österbotten. Jag var 10 år då vi flyttade därifrån, men genom släktingar har det under åren blivit ett antal besök där.

Att återvända någonstans medför en mängd känslor och tankar! Gamla och nya vänner, nya platser, hus där man bott, vyer, dialekt m.m. Sista kvällen i Jakobstad träffade vi min ”tant Beda”, som var min mycket högt uppskattade lärare i Söndagsskolan då vi bodde i Jakobstad! Jag tyckte så mycket om henne, att jag ville flytta hem till henne då jag var i 4 års åldern, något som hon påminde mig om nu; jag hade sagt att jag ville ha med mig min säng och mitt dockskåp och så var jag redo! Men hon lyckades få mig att förstå att mina föräldrar skulle sakna mig, så vi kom överens om fortsatt kontakt, utan att ”flytta ihop”!

Att relatera till en plats, en kultur, att känna igen sig, dofter, språk, påminnas om känslor, som är glömda, att se sina förebilder från tidigare år i livet – det är något som är viktigt och värdefullt för oss människor, för att vi skall kunna fortsätta vårt liv och själva bli goda förebilder för andra.

Tant Beda var och är för mig en förebild – aldrig ett hårt eller ont ord, aldrig misstankar, alltid vänlig och glad, alltid förmågan att dela med sig av denna inställning till alla hon mötte!

Dagen efter hemkomsten, på väg till jobbet, 6 mil bort, sitter jag och funderar på detta. Jag passerar orter, som jag besökte när jag var 8 år, då fortfarande bosatt i Jakobstad, och en ort, där en morbror till mig bott och arbetat. Livet flätas ihop. Vi erbjuds möjlighet att relatera på nytt, att se samband, att ta fortsatt ansvar och själv försöka vara en god förebild. Så är det för oss människor om vi vill ta del av denna möjlighet.

Har vi alla samma möjlighet, oberoende av var i världen vi bor? Vilka förebilder finns det idag för barn och unga som växer upp i Kongo och andra afrikanska länder, i Europa? Det finns positiva förebilder, jag har mött många sådana, som säkert fyller en stor roll för många barn. Men det finns också negativa förebilder; korrumperade personer, gerilla soldater, lycksökare från andra länder, opålitliga och oärliga. När en lärare inte får ut någon lön för sitt arbete, är det förmodligen inte lika lätt att vara en positiv förebild för sina elever som den som får sin lön. När en läkare eller sjukvårdare har behov att skaffa mat till sin familj, inte fått sin lön, uppstår tanken att inte ge vård till den patient som nu ligger på britsen, innan han fått betalt. Jag vet att det finns läkare i Kongo som inte tänker så, de bärs av en stark känsla av ansvar för sina medmänniskor. I Sverige har vi de senaste månaderna fått beskrivit för oss hur idrotts ledare för ungdomar fungerat i sina roller, det behöver inte kommenteras.

Utveckling är beroende av sammanhang, kontakter, gemenskap och förtroende – och goda förebilder. Förebilder och förtroende tycks hänga ihop – positivt tänkande, men ett ärligt och tydligt uttryck för respekt och önskan om respekt i retur. Ibland anar jag att det är lättare att var kritisk, kall och inte visa förtroende – men då tror jag inte att det kan uppstå en sådan positiv relation, som den jag hade med ”tant Beda”!

Våren

2011-05-01T18:08:00.005+02:00

Igår var det 30 april, Valborg, och för första gången i mitt liv, hade jag uppdraget att hålla Vårtalet! Det var på Harnäsgården utanför Ludvika, där Högbergskyrkans församling har sin sommargård. Efter sång av manskören fick jag så tillfället! Manuset kommer här, jag följde det inte helt, men ungefär så här blev det:

”Vår – Valborg – Vårtal – ja, vad skall det sägas en kväll som denna?

Vi relaterar till Våren och Valborg på olika sätt; häxprocesser var tidigare vanligt liksom vårblot, eldar är fortsatt i bruk, både i Sverige och i andra länder. Ikväll är många, som vi, samlade kring en eld, för att, ja varför? Om ni alla kom fram för att berätta skulle det bli ett intressant vårtal!

Själv tänker jag på våren som den årstid, som på ett tydligt sätt beskriver den kontrast, det spänningsfält som vi som människor lever i.

Vår tillvaro kan till stora delar beskrivas som en kontrast:
Kontrast mellan det vackra och det fula, mellan godhet och ondska, mellan glädje och sorg och mellan hopp och förtvivlan.
Det är sant som det står i en av våra psalmer; ”Sorgen och glädjen de vandrar tillsammans”.

Nyss var marken stenhård, frusen, dagarna var mörka och vi såg inte mycket av solen. Och nu får vi del av denna explosion, detta under, att i detta hårda finns det liv som ger sig tillkänna. Efter många vintrar på tropiska breddgrader, har jag svårt att uthärda vinterhalvåret och tycker det är fantastiskt och otroligt att det kan finnas liv i den frusna marken.

Om Du ser ut över världen idag skulle Du kunna beskriva det Du kan se som en kontrast.
Där Du befinner Dig kan Du i samma stund det händer få information om det som pågår på andra sidan jorden. Genom internet har hela världen kommit in i vårt liv och vår tillvaro. Tidigare var det pilgrimslederna som förenade människor, idag är det internet.
Det är som en av mina vänner från Kongo sa en gång; ”Världen har blivit en by och vi bor alla på samma gata”. Att bo på samma gata förpliktar, det är inte lätt att bortse från behoven hos dem som bor på samma gata, lättare att bortse från behoven hos dem som bor på andra sidan jordklotet.

Media formligen bombarderar oss med information om vad som händer i världen. De senaste månaderna är det Egypten, Syrien, Libyen som är nytillkomna på den agendan. Ropet om frihet och demokrati hörs över hela Nordafrika. För drygt 50 år sedan gick samma rop i länder längre söderut i Afrika och 17 kolonier fick samma år sin självständighet. Minns Du det? En del av oss har åldern inne för att minnas den tiden, men förmodligen hade media då inte samma möjlighet som idag att förmedla information.

Vad har nu detta med Våren i Sverige att göra? Jag tror inte att vi kan bortse från de kontraster vi upplever och får information om. De berör oss. Vi gläds över det som är positivt – även i andra länder och vi sörjer över det som är negativt. Dessa känslor påverkar oss, finns kvar i oss, gnager och förr eller senare ställer vi oss frågan; ”Vad kan jag göra åt detta?”

Människan vill bidra till det som är positivt och som ger andra människor positiva upplevelser. Vi påverkas av de kontraster som berör oss – antingen väljer vi att ge stöd till det positiva eller så ger vi stöd till det negativa – på något sätt ger vi uttryck för detta val, omedvetet ibland.

För någon dag sedan stod den 10 åriga flickan Unia Esperance i det inre av Kongo och tittade med stora ögon och lyssnade med förvåning på sin äldre bror som läste en bok för henne och de 8 andra syskonen. Hennes farbror berättade om detta i ett mail till mig. Hon hade inte fått gå i skola, hennes mor hade inte heller gått i skola, det var endast ett av hennes syskon som fått möjligheten att lära sig läsa. Kongo är ett land med stora kontraster; värme, omsorg, glädje, rytm och dans – och våld, hat, förtryck, våldtäkter, förtvivlan. I höst skall det åter ordnas med demokratiska val; president och nationalförsamling skall väljas. Då det var val för 5 år sedan, uttryckte folket sin tro på en ”strålande framtid”. Den har vi ännu inte sett. Med en strålande framtid skulle Unia och alla hennes syskon få gå i skola och lära sig läsa. Det är signifikant att Unias namn betyder både enhet och hopp. Hoppet kan bli en verklighet om vi som bor på samma gata handlar i enhet och ger uttryck för omsorg om varandra.

Min uppmaning till Dig denna Valborg är denna; Låt våren bli en uppmaning och en utmaning till Dig att välja det positiva; att inte låta det negativa få råda i Ditt liv.

I Din närmaste omgivning, Din familj, på Ditt arbete är det lättare se möjligheter att bidra, ge uttryck för positiva synpunkter, men det finns möjligheter att göra det även på längre avstånd.

Låt livet som finns inom Dig, lika starkt som de krafter som får blommor att blomma efter en vinters hårda och isiga mark, låt det livet komma till uttryck, låt det drabba Dig och Din omgivning!

Låt Unia Espérance få uppleva att hon har en möjlighet i sitt liv, att få lära sig läsa, kanske få utbilda sig till ett yrke och själv kunna bidra till Kongos ”Strålande framtid”. Omöjligt, säger någon – nej inte alls påstår jag! Den insamling vi skall göra ikväll går till det arbete i Kongo som verkar för en Strålande framtid och för att Unia Espérance själv skall kunna läsa en dag!

Vill Du delta? Vill Du bidra? Vågar Du låta livet inom Dig flöda över?
Låt våren utmana Dig, var inte rädd!”

Mässlingsepidemin i Kongo

2011-04-01T16:28:00.000+02:00

En intervju med ansvarig för den belgiska delen av läkare utan gränser i Radio Okapi, ger idag ytterligare information om epidemin. Han anger att 5 provinser är berörda, men att det inte är helt klart med statistik för en av dem; Bandunduprovinsen. Han ser en spridning av epidemin i riktning norrut. I intervjun uppmanar han alla hälsovårdsansvariga i Kongo och alla internationella organisationer med samarbetskontakter i Kongo, att ta sitt ansvar och se till att vaccinering kan fortsätta och logistiken fungera. Alla måste agera nu, innan det blir för sent, är hans utmaning till ansvariga. I områden där man inte vaccinerat är risken stor att ca 15 % av barnen dör då de drabbas av mässling.

Genom direkt kontakt med Inongo har jag fått informationen att inga mässlingsfall har rapporterats i Mai Ndombe distriktet. Man hoppas att de genomförda vaccineringarna skall ge effekt; ingen epidemi! Men det är viktigt att detta arbete fortsätter, annars är risken stor att nya epidemier om något år får stora konsekvenser för det området också.

Värdet av vaccinationer och planerade insatser

2011-03-29T21:05:00.001+02:00

Idag kommer alarmerande uppgifter om en mässlingsepidemi i Kongo. Ända sedan i höstas har det funnits utbrott på landsbygden, främst i södra delarna av landet, men sen i januari har sjukdomen spridits till städer och är nu på väg norrut i landet. Antal nya fall sedan januari uppskattas till ca 6500, varav drygt 30 barn har dött. Tusentals barn i Kongo är inte vaccinerade mot mässling och då ett kolerautbrott nu komplicerat situationen, blir de ovaccinerade ännu känsligare för smittan. WHO och Läkare utangränser har vaccinerat mer än 1,5 miljoner barn i Kongo sedan i höstas. Orsak till att epidemin nu håller på att växa bortom all hälsovårdspersonals kontroll, är den bristande logistiken i landet, avsaknad av infrastrukturer och svårighet att förvara vaccinet kallt till dess att det ges ett barn. Vaccinet blir verkningslöst om det inte förvaras kallt. Sjukdomen är dödlig om barnet inte får behandling.

Att i jättelandet Kongo på kort tid kunna vaccinera alla barn, framstår som en näst intill omöjlig uppgift. I Mai Ndombe distriktet har teamet i Inongo under många år successivt arbetat med denna uppgift; att ge alla barn i befolkningen vaccination mot bl.a. mässling. Det arbetet har krävt många timmar av förberedelser och många sidors skrivelser, för att få det bidrag till finansiering, som behövs för att kunna genomföra detta vaccinationsuppdrag!

Läkare utan gränser uppmanar nu det internationella samhället att ta sitt ansvar och förhindra en katastrof i Kongo.

Återigen blir det tydligt vilket värde det ligger i planering av förebyggande insatser!

Gruvdriften i östra Kongo

2011-03-21T21:11:00.000+01:00

Ett antal intressenter inom gruvdriften i östra Kongo, skrev för en vecka sedan under ett dokument bestående av etiska riktlinjer, som reglerar brytning och försäljning av mineral i området. Syftet är att minska bedrägeri, öka transparens inom den industri, som har spelat en nyckelroll i det krig som fortsatt härjar i östra Kongo.

Det finns stora frågetecken kring dokumentet och oro för fortsatt olaglig brytning och för militärens roll i området och inom gruvdriften. I korthet anger riktlinjerna bl.a. att all verksamhet inom gruvdriften i området måste vara beviljad av provinsregeringen, att försäljning av mineral endast får ske till registrerade uppköpare och inte inom gruvområdet och att barn inte längre får arbeta i gruvorna.

Ett fyra dagars seminarium med bl.a. Kongos gruvminister i ledningen samlade representanter från statsmakten, gruvindustrin, uppköpare och det civila samhället och alla deltagare signerade dokumentet. Dokumentet innehåller krav på gruvföretagen att bidra med hälsovård, rent vatten och skolor till befolkningen i området, i de byar där detta saknas.

Kritiker anger att dokumentet beskriver regler endast för dem som förväntas vara inom området, men inte för dem som inte förväntas vara där; beväpnade grupper och militär.

OM detta skulle ha avsedd verkan, skulle då kriget i östra Kongo avta och upphöra? Skulle då Kongo och dess folk få del av alla de miljoner, som brytning av värdefulla mineraler ger upphov till? Idag går dessa miljoner till andra än Kongos befolkning. Tanken är fascinerande; är detta möjligt att genomföra? Kanske. Vi måste åtminstone få tro och hoppas att det är ett steg på väg till legalisering av denna verksamhet, som i åratal pågått och skadat ett folk.

Drömmen om demokrati

2011-03-06T17:53:00.002+01:00

Det sägs att folket i Kongo drömmer om demokrati. Men det är en dröm som är svår att realisera, den kräver många förändringar i samhället för att den helt skall ”slå igenom”.

Att följa nyhetsflödet från Kongo gör det lätt att misströsta! Ständigt återkommande rapporter om fortsatta våldtäkter i östra Kongo, om försök att tysta journalister och MR aktivister, om brott mot barnkonventioner och mänskliga rättigheter. Vid sidan om detta, rapporter om oro inför det kommande valet, presidentvalet skall äga rum 27 november och redan kommer signaler om att oppositionen hotas och tystas. Jag kan förstå om svenska tröttnar på att höra talas om Kongo!

Situationen för enskilda i landet är mycket svår; det finns inga garantier för att barnen skall kunna gå i skola, att sjuka skall få vård, att vacciner, som kan förhindra svåra sjukdomar, ges till barnen, att barn, vuxna och äldre skall kunna äta sig mätta varje dag.

Då det gäller hälso- och sjukvård är det närmast tragiskt; landets Hälsoministerium har tagit fram en mycket bra plan för att garantera ”Hälsa åt alla” och läkare och sjukvårdare kan sitt arbete! Men – det ges inga medel till arbetet! Det verkar som att man förlitar sig på att utländska organisationer skall fortsätta att ge ett halvhjärtat stöd till detta, för landets framtid, viktiga arbete! ”Utlandet”, vilka är det? Ja det kan vara Sverige, med de olika kyrkor och missioner som under många år finansierat bl.a. hälsovården i några av landets provinser. Men även Sveriges regering med Sida finns med på ett litet hörn, men fördelar sin insats på ett sätt som inte imponerar! Att läsa om den insatsen, är nästan lika upprörande, som att läsa om de ständigt återkommande våldsbrotten i Kongo. Givarorganisationer av olika slag har sina förväntningar och egna behov att uppfylla, då samarbete inleds med Kongo. Det är inte självklart, att kunskap om metoder och arbetsmodeller, är avgörande för beslut, då en ansökan om medel skall behandlas i ”utlandet”.

Inför det förra valet, 2006, ställde jag en fråga till flera kongoleser; yrkesverksamma, arbetslösa, kvinnor och män; ”Vågar ni tro på en strålande framtid”? Frågan kom sig av att stjärnan på flaggan symboliserar just ”landets strålande framtid”. Svaret var JA, vi vågar, vi tror, vi hoppas. Tillägget; vi vill samarbeta med er. Ni har i uppdrag att göra Kongo känt i Sverige, att påverka svensk politik.

Jag undrar; Vad har vi gjort de senaste 5 åren?

Osäker situation

2011-01-16T20:11:00.000+01:00

För några dagar sen fick jag ett mail från en god vän i Kinshasa. Han skriver att han upptäckt att hans bil bränts inne på universitetsområdet. Han är orolig, inte bara för egen del (bilens värde i pengar innebar en sorts besparing) utan främst för landets framtid. Han anger att studenternas ilska har ett samband med landets politiska situation.

Unikin, universitetet i Kinshasa, har alltså upplevt en mycket osäker period sedan den 6 januari i år. Då upptäcktes att en student dödats inne på området, skjuten av någon okänd. Så natten mellan den 12 och 13 januari upptäcktes ytterligare en död student, hängande i ett träd, inte långt från platsen där den förra studenten hittades. Studenterna - kollegorna reagerade med ilska och brände och plundrade; hus, bilar och affärer. Bland de 14 eller 100 (siffrorna varierar beroende på vem som lämnar uppgiften) bilar som bränts, fanns alltså den bil som ägdes av vår vän. Han kunde inte köra hem med sin bil, då vägen inte tillät trafik med annat än 4 hjuls drivna bilar och därför hade han valt att ha den parkerad inne på universitetsområdet. En statlig utredning har startats för att klargöra vad som var orsak till plundring och förstörelse.

Nya demokratiska val skall hållas i november i år. Samtal och förhandlingar pågår om att ändra på proceduren, så att det blir endast en valomgång då det gäller presidentvalet. Detta förslag kommer från nuvarande president och hans parti, men ogillas av oppositionen. I vilken grad den osäkra situationen inom Unikin har samband med förberedelser av valet, kan vi bara ana, inte veta med säkerhet!

Vi kan däremot vara säkra på att landet behöver stöd utifrån och våra vänner och kollegor behöver kunna vända sig till oss för att få ”ventilera” sina känslor!

GOTT NYTT ÅR 2011

2010-12-31T15:16:00.001+01:00

Med dessa vilt växande

amaryllis i Kibunzi, Kongo, vill jag önska er alla ett Gott Nytt År 2011!

Året har varit intensivt för oss alla, på olika sätt beroende på var i världen vi är bosatta. Det är en utmaning att lära känna människor i andra kulturer och förstå något av de villkor de lever under. Min förhoppning är att vi alla kan bidra till en bättre värld, genom den omsorg vi visar varandra och den skapelse vi är satta att leva i.

En droppe i havet

2010-12-29T20:56:00.001+01:00

Tre av mina läkarkollegor från Kongo besökte oss i november i år. De reste därefter till Berlin, för att delta i en internationell kongress, som anordnades av den internationella organisation som studerar och bekämpar Tuberkulos och andra lungsjukdomar. Det var den 41:a kongressen som denna union inbjöd till. 2010 är ett särskilt år för denna union; det är 90 år sedan den skapades och det är 100 år sedan Robert Koch dog. Koch var den läkare som kunde isolera och presentera orsaken till Tuberkulos, bacillen som sedan fick namnet Koch. ”Bacille de Koch”, som vi i Kongo tittar på, efter färgning, i mikroskop med endast solens ljus, som fångas i en snedställd spegel! Den är då vackert färgad i violett.

Mina kollegor skulle i den internationella kongressen presentera det arbete som pågår i Mai Ndombe området och visa på de specifika metoder de tagit fram för att nå bästa resultat; hitta alla smittade, förhindra nya smittofall och erbjuda och övervaka medicinering och behandling av alla diagnostiserade. Jag känner lite av stolthet för att få ha varit med om att påbörja det arbetet de idag står i!

Efter besöket i Berlin, skrev en av dem till mig; det känns som att vårt arbete är endast en droppe i havet. Han listade den information de fått; risk för multiresistenta tuberkulosfall, förekomsten av mediciner, tabletter, som inte innehåller den mängd antibiotika som står på förpackningen och som han anger att deras hemland inte har resurser för att upptäcka vid import. Jag kan förstå att de tappade tron på sin förmåga att bidra till bekämpningen av Tuberkulos, då de hörde om alla problem som finns.

I somras besökte jag Molokai (en av Hawaiis öar) och den f.d. Lepraby, där Fader Damien arbetade på 1800 talet. Han reste dit frivilligt, utan medicinsk utbildning, och blev en medmänniska för alla de leprapatienter som kastats ut från samhället. När jag tidigare läst om hans arbete, har jag ofta frågat mig, till vilken nytta det var, vad kunde han göra, utan all medicinsk kunskap? Nu fick jag se och kunde läsa mera om hans arbete och vilken förändring för människorna hans närvaro bidrog till. Det han gjorde var ytterst lite, med mänskliga mått, ja, egentligen bara en droppe i havet. Men det fick oväntade resultat.

Att visa vänlighet och omsorg, bry sig om dem som saknar allt, kan ibland tyckas som att det inte ger resultat. Vi upplever ibland att det är en droppe i havet och att det lilla vi gör inte förändrar något alls. Men alla uttryck för kärlek i dagens värld är av stort värde och dropparna blir med tiden stora hav!

Låt oss fortsätta att bidra med droppar i de stora hav som finns!

Krokodiler som kamouflage

2010-11-10T20:49:00.001+01:00

Krokodiler kan uppenbarligen användas till mycket mera än man först tänker sig! Skinnet, klorna, köttet och kanske tänderna, kan användas på olika sätt. Men så finns denna otydliga uppgift, att kunna avgöra om en kvinna i det inre av Kongo blir gift eller kan föda barn! Och så det senaste; att utnämnas till ansvarig för att ett plan kraschar och 19 personer dör!

Det är med största sannolikhet så, att krokodilen inte hade något att göra med den olycka som inträffade i Bandundu för ca 2 månader sedan. Den fanns ombord, som passagerarna, och utsattes för samma olycka som dem. Allt pekar på att det inte fanns tillräckligt med bränsle i planet och det var den verkliga orsaken till kraschen.

Hur behovet av krokodiler som kamouflage, kommer att se ut i framtiden vet vi inte.

Krokodil och kvinnovåld i Kongo

2010-11-02T21:02:00.005+01:00

Så kom nyheten att det plan som kraschade i Bandundu för drygt två månader sedan, gjorde det därför att en krokodil, förvarad i en väska tog sig ut i friheten! Passagerarna blev då rädda och flydde i riktning mot cockpit, varvid planet kantrade och blev omöjligt att manövrera!

Kan detta vara sant? Kan detta verkligen vara orsak till att 19 personer omkom?

Att krokodiler transporteras i flygplan vet alla som bott i det inre av Kongo! Krokodilkött är en eftertraktad delikatess och kan utan problem säljas i huvudstaden. I normalfallet surras gapet med en pinne och rep så att krokodilen inte kan komma loss. Om repet är dåligt eller arbetet inte görs helt perfekt, kan naturligtvis fastsnurrningen lossa. Dessutom brukar den snurrade krokodilen transporteras i lastutrymmet, under passagerarutrymmet. I det aktuella planet fanns krokodilen i en väska, inne i passagerarutrymmet.

Krokodilkött är så gott, att det råder speciella regler om hur det skall hanteras och vilka som får äta det. Det kan tillagas endast av män och även ätas endast av män! Traditionen säger att om en kvinna äter krokodilkött, blir hon inte gift och kommer inte att kunna föda barn! I ett land där kvinnans värde till stor del ligger i om hon är gift och fött barn, är detta en förskräcklig tanke! Alltså äter inte kvinnor krokodilkött och tillagar det inte heller. Samma regel gäller för boaorm, en annan delikatess.

När jag var bosatt långt inne i den tropiska regnskogen och på olika vägar fick en krokodil, ville jag bjuda kvinnorna från byn på festen. ”Vi vet att det är männens påhitt, men vi vågar inte äta krokodil”! Det gick inte att övertala dem.

Om en krokodil var orsak till flygkraschen är naturligtvis svårt att avgöra. Det finns många andra faktorer som skulle kunna vara bidragande och eventuellt orsak.

I gårdagens DN fanns en mycket intressant artikel i Kulturdelen, skriven av Maria Eriksson Baaz och Maria Stern från Göteborgs universitet; ”Våldtäkten som turistattraktion”. Artikeln finns att läsas på nätet: www.dn.se/kultur/kulturdebatt. Jag rekommenderar den! Slutorden i artikeln; ”Kongos våldtagna kvinnor behöver inte fler delegationer och besökare som visar dem sitt medlidande” och senare; ”Bara om vi bejakar det komplexa i situationen…..kan vi identifiera lösningar som gör verklig skillnad”.

Jag önskar att vi alla skulle våga se hur komplext allt är i Kongo och att det inte finns enkla lösningar. Att ensidigt satsa på insatser mot kvinnovåld i östra Kongo och tro att detta är det viktigaste är naivt. Det är att blunda för exempelvis de stora delar av landet som inte har vägar och dit det är omöjligt att komma för att ge vanliga förebyggande hälsovårdsinsatser som ex vaccination mot mässling för barn, förlossningshjälp till gravida och behandling vid malaria och TBC till befolkningen. Det är att blunda för det stora antal barn i landet, som idag inte går i skola och får lära sig läsa och skriva. Det är att blunda för den nya kolonialmakten som breder ut sig och tar initiativet från lokalbefolkningen och därför skapar ett nytt beroende och på sikt mera hat.

Vad kan vi i Sverige bidra med när frågan gäller krokodiler och kvinnovåld i Kongo?

Livets sårbarhet

2010-08-26T20:43:00.002+02:00

I Kongo finns inga marginaler, inte när det gäller säkerhet, inte när det gäller trafik, inte när det gäller ekonomi för en familj.

I går fick vi åter nyheter om att detta är en realitet för människorna i Kongo:
Ett flygplan, tillhörande det privata bolaget Filair, på väg från Inongo till Bandundu, för att en fortsätta till Kinshasa, kraschade 2 km från flygfältet i Bandundu. Ombord fanns bl.a. den belgiske ägaren, som också omkom. 19 personer omkom och endast en överlevde, men är allvarligt skadad.

Bland de omkomna finns två personer som ingick i Hälsovårdsteamet i Inongo; André, som arbetade med information om HIV/Aids och Willy, chauffören. Båda har utfört ett fantastiskt arbete och har familjer som nu sörjer.

Familjen och kollegor sörjer. ”Det kommer att bli tomt att fylla tomrummet efter dem”, säger den ansvarige läkaren i Inongo.

Det är väl känt att flygsäkerheten är låg i Kongo. Därför måste flygbolag väljas med omsorg. Tillgången till pengar avgör ibland vilket bolag som väljs, så var det för vår två vänner från Inongo.

Att se hela verkligheten - även det positiva!

2010-07-05T20:06:00.001+02:00

125 år efter Berlinkongressen firar 17 länder i Afrika 50 års jubileum av sin självständighet. Kongo är ett av dessa länder. Det är många frågor som inställer sig då man betänker hur det var för 125 år sedan och för 50 år sedan!

De tidningar och nyhetsmedia som uppmärksammat Kongos 50 åriga självständighet den 30 juni i år, beskriver alla ett land i kaos, kris och utan hopp för framtiden! Märkligt! Var finns alla de positiva händelser och alla personer som bär landet framåt? Jag är medveten om att det är en komplicerad och svår situation som landet befinner sig i, men att inte se ett enda positivt värde att lyfta, är inte korrekt!

Titta på hälsovården; av alla länder i centrala Afrika, är det Kongo som har den bästa organisationen och planeringen av förebyggande hälsovårdsinsatser! Detta nämns inte alls.

Titta på den hälsovårdspersonal som valt att stanna kvar i landet, för att arbeta för bättre hälsa för alla; de är kompetenta, de gör ett gott arbete och de slåss för att övertyga oss andra i världen om att det går att göra ett gott arbete med små resurser! Detta nämns inte alls.

Titta på de enskilda människornas uthållighet, tro på sitt land och på en framtid, som även om den inte blev ”strålande” som man hoppades innan valet 2006, de ändå tror på! Detta nämns inte alls.

Titta på (och låt Dig beröras!) av den glädje och värme som människorna utstrålar och den gästfrihet Du möts av som besökare! Detta nämns inte alls.

Märkligt, tycker jag, som ser många positiva händelser och skäl till hopp för framtiden!

Så har Världsbanken och Internationella valutafonden ”gratulerat på 50 årsdagen” med en skuldavskrivning som motsvarar ca 95 miljarder kronor. Beslutet togs den 1 juli, men visst kan man väl tolka det som en senkommen present!? Kanada reserverade sig mot beslutet, men annars var alla positiva till det. (Kanada protesterar p.g.a. en diskussion om gruvrättigheter för ett kanadensiskt företag! Visst vore det intressant att undersöka den frågan!)

Kongos finansminister bedömer att skuldavskrivningen frigör statligt kapital till ”infrastruktur, hälsovård och sociala investeringar”.

Låt oss hoppas att finansministern får rätt! Låt oss våga se det positiva och ge vårt bidrag för att stärka det som behöver stöd!

Självständighet

2010-06-28T16:22:00.001+02:00

Den 30 juni skall Kongo fira sin 50 åriga självständighet!

Idag anländer den belgiske kungen till Kinshasa och festligheter planeras. Imorgon, tisdag, är det halv arbetsdag, onsdag och torsdag är båda lediga dagar.

Oppositionen har meddelat att de inte deltar i festligheterna och anger som skäl oklarheter gällande MR kämpen, Floribert Chebeyas död. Han hittades bakbunden och död i sin bil, i Kinshasa den 2 juni. Enligt uppgifter hade han upplevt hot från polisen den senaste tiden. Det sista bud hans hustru fick var att han hade ett möte med en uppsatt polischef, mötet ägde aldrig rum. I lördags, 26 juni, ägde begravningen rum i Kinshasa med många deltagare förutom släkt och vänner. Demonstrationer ägde rum, mot den sittande regeringen, och folket krävde rättvisa.

Samtidigt som detta pågår, har FN påbörjat ”uttåget” ur Kongo. Den första gruppen FN soldater lämnade Kisangani den 16 juni i närvaro av MONUC chefen Alan Doss. Även han lämnar Kongo och ansvaret läggs nu på en annan person. I onsdags, den 23 juni, mötte Alan Doss press och media i Kongo för sista gången. Han höll ett tal och tackade för samarbete med regering och det kongolesiska folket. ”Vi har kommit en god bit på väg, lycka till med resterande avsnitt”.

Hur lång väg man kommit är svårt att bedöma. Vi kan vara överens om att det är en lång sträcka kvar. Det är en förmån att kunna delta i den vandringen och inte bara säga ”Lycka till”. Gemenskap och utbyte av tankar kan ge spår i framtiden.

Konditionsträning - här och där

2010-06-04T18:24:00.002+02:00

”Är det här potatisodling?” – Frågan ställdes av en våra besökare från Kongo, då hon stod och tittade på våra blomrabatter, där bl.a. pion och stjärnflocka börjat växa igen efter den kalla vintern.

Innan jag svarade, hann jag tänka att vi kvinnor lever under mycket olika villkor! Med vår gästs referensram borde vi sätta potatis på den mark som omger vårt hus, d.v.s. vår trädgård och gräsmatta! Skulle vi bli lyckligare om vi gjorde så? Kanske, lyckan att äta självproducerat är inte att förakta. Men vi skulle också få problem; var skulle vi förvara all den potatisen under den kommande vintern? Potatisodlarna i trakten skulle inte bli glada om vi alla börjat idka potatisodling i stor skala.

Vår gäst berättade om sin vardag i Kongos inland. Hon hämtar vatten 2 gånger om dagen, en promenad som tar ca 1 timme, alltså två timmars promenad, för att komma hem också. Efter att ha hämtat vatten tidigt på morgonen, ger hon sig iväg till sitt fält, som ligger ca 20 km hemifrån. Till fots går hon dit och hem. Efter några timmars arbete vänder hon hemåt. Hemvägen är tröttsam eftersom hon då bär ved och matvaror i sin ”kitunga”, en korg som bärs på ryggen. De flesta gånger har hon också en börda som bärs på huvudet. När hon kommit hem med sin börda, får hon gå ännu en gång och hämta vatten.

När jag lyssnade på henne, tänkte jag på kvinnor i Sverige som tränar på Gym, joggar eller motionerar på annat sätt. I Sverige tänker vi på vår kondition, vår hälsa och kanske vår figur och det får oss att träna och svettas.

Träningspassen blir i jämförelse med kongolesiska kvinnors dagliga arbete, improduktiva. I Kongo tränar kvinnorna sin kondition samtidigt som de arbetar för att ge familjen mat, odla och hämta vatten. I Sverige tränar vi vår kondition utan annat resultat än just detta, god kondition!

Med dessa tankar vill jag inte påstå att kvinnor i Kongo har bättre kondition än kvinnor i Sverige! Det är många faktorer som påverkar konditionsnivån. Möjlighet till återhämtning, vila, infektioner som påverkar kroppen och den mat vi äter. Men visst är det intressant att jämföra våra olika levnadsvillkor?

FN:s Säkerhetsråd har tagit sitt beslut

2010-05-29T21:23:00.004+02:00

Igår den 28 maj, tog Säkerhetsrådet beslut i den delikata frågan om FN:s närvaro i landet.

Landets president har tidigare informerat FN om att det inte längre är önskvärt med FN soldaternas närvaro i landet och att detta beslut bör tas innan den 30 juni i år, då 50 år av självständighet skall firas. De val som äger rum 2011, önskar presidenten skall ske utan FN:s närvaro.

Beslutet som togs i går, innebär att 2000 FN soldater "kan tas bort från de områden där säkerheten tillåter detta". Det beräknas att detta skall kunna ske innan den 30 juni i år.
Däremot beslutades inget om att ta bort resten av FN styrkan i landet, det beslutet sköts upp. FN finns i Kongo sedan 1999 och idag är 20500 man närvarande i landet. Det fattades också ett övergripande beslut om att behålla FN:s närvaro i Kongo till den 30 juni 2011.

Från den 1 juli byter FN styrkan i Kongo namn. Nu heter den MONUC = Mission de l´Organisation des Nations Unies en République Démocratique du Congo. Namnet skall nu ändras till MONUSCO = Mission de l´Organisation des Nations Unies pour la stabilisation de la République Démocratique du Congo. En "stabiliserande" arbetsuppgift tycks ha tillkommit!

Landets folk önskar att FN styrkan stannar över valet nästa år. De uttrycker oro för valresultat och valprocedurer om inte FN finns närvarande. Det finns också oro och frågor kring önskemålen om stöd i hela valprocessen; kommer länder utanför Afrika att ge sitt stöd till Kongo ännu ett val?

FN i Mbandaka

2010-04-09T11:13:00.001+02:00

Påskdagen fick FN soldater tillsammans med regeringssoldater visa sin förmåga och kanske också visa att de fortsatt behövs i Kongo.

Två lokala milisgrupper, som ligger i strid med varandra sedan lång tid, hade då gjort angrepp mot flygplatsen i Mbandaka, i försök att belägra den. FN truppen och regeringssoldaterna kunde frita flygplatsen, som nu fungerar som vanligt. Det rapporteras om plundring av lokaler i området. I striderna rapporteras att två FN anställda omkommit och flera civila.

Vad de två milisgrupperna har som syfte med sin verksamhet, är något oklart. Det som anges är att de kämpar för rätten att utöva fiske i området. I alla händelser bedöms dessa strider inte ha något som helst samband med oroligheterna i östra Kongo. Under 2009 dog omkring 100 personer i liknande strider och 200 000 flydde från området.

Igår, torsdag 8 april, besökte premiärministern, Adolphe Muzito, och landets president, Joseph Kabila, Mbandaka och hade, tillsammans med guvernören, möten med stadens ledare.

Mbandaka ligger ca 250 km (fågelvägen) rakt norr om Inongo och striderna har oroat folket i Mai Ndombe distriktet. Det sägs nu vara lugnt i området, men viss oro finns kvar.

Journalister i Kinshasa anger att dessa händelser eventuellt kan bidra till att det ifrågasätts om FN trupperna kan lämna Kongo, något som planeras av president och regering. Det väcks i alla händelser frågor om vilken säkerhet som råder i området och hela landet.

Kongo och FN

2010-03-10T20:39:00.001+01:00

Nyheter från Kongo har en tendens att handla om nya strider, nya förstörelser och nya våldtäkter. Någon gång rapporter om epidemier som orsakar många dödsfall. Det är sällan inspirerande läsning.

En nyhet av något större dignitet kom häromdagen; den om att FN skall dra tillbaka sina fredsbevarande trupper från Kongo. Det aktuella mandatet upphör i maj månad. Det återstår att se vad denna nyhet får för effekt på nyhetsinnehållet.

Det anses vara tydligt att landets president inte vill ha kvar FN trupper då nytt presidentval äger rum i slutet av 2011. Myndigheterna i landet vill också att en tidsplan för tillbakadragandet skall vara klar innan 30 juni i år, då 50 år av självständighet skall firas. Redan i slutet av detta år, förväntas det finnas FN soldater enbart i de östra delarna av landet. Alla FN soldater förväntas ha lämnat landet i mitten av 2011.

FN trupper kom till Kongo 1999, efter det att ”Afrikas första Världskrig” började i augusti 2008. Ytterligare sex länder drogs in i striderna och uppskattningsvis fyra miljoner människor har dött p.g.a. konflikten. Striderna upphörde 2003, men i landets östra delar är det fortsatt oroligt.

FN styrkan i Kongo, ca 20509 soldater, är den största fredsbevarande FN styrkan i världen. Den har anklagats för att inte ha klarat av uppdraget, att ha begått brott mot mänskliga rättigheter, för att begå våldtäkter mot kvinnorna i området och för att smuggla guld.

FN:s Säkerhetsråd skall diskutera frågan i april månad.

Internationella kvinnofrigörelsedagen

2010-03-08T16:53:00.002+01:00

Igår kväll ringde en god vän från Kinshasa och gratulerade till "Internationella kvinnofrigörelsedagen". Jag hade lite svårt att förstå och frågade vad tanken med detta var. "Har Du glömt, det är ju kvinnornas dag" blev svaret.

Ja, tänkte jag sen, nog kan kvinnorna i Kongo vara i behov av frigörelse!

Enligt "World Health Statistics 2009" dör 1100 kvinnor i Kongo i samband med förlossning som leder till 100 000 levande födda barn. Eller med andra ord; varje timme dör 4 kvinnor i Kongo p.g.a. komplikationer i samband med förlossningen. Andelen nyfödda pojkar som kan förväntas dö innan 5 års ålder är 171 och andelen nyfödda flickor, som föväntas dö innan 5 års ålder är 152. Motsvarande siffra i Sverige är 3!

Andelen läskunniga har minskat de senaste åren, p.g.a. krig, konflikter och strejker bland lärare, och det uppskattas att ca 54 % av kvinnorna kan läsa, medan ca 80 % av männen uppskattas kunna läsa.

Så visst, kvinnor i Kongo behöver frigöras!
Till att slippa våldtäkter som leder till graviditeter.
Till att slippa se sina barn dö en för tidig död.
Till läskunnighet så de kan undgå att bli lurade.

Har vi glömt kvinnornas behov i Kongo?

Jämförelser av Omsorg och Möjligheter till sjukvård

2010-03-06T21:27:00.001+01:00

När jag hösten 1987 återvände till Zaire, som landet då hette, fick jag uppleva den speciella omsorg som kongoleser kan ge uttryck för. Jag hade då varit hemma i Sverige ett år, p.g.a. min pappas sjukdom, som slutade med att han dog. Då jag kom tillbaka till mitt arbete i Mimia hälsozon, långt inne i den tropiska regnskogen, fortsatte arbetet som förut. Fyra resor per månad gjordes av ett Hälsovårdsteam bestående av läkare, sjuksköterska, nutritionist och en person, som arbetade speciellt med kvinnor och barn. Resorna utgick från Mimia i tre turer; 10 mil norrut till Bisenge, 6 mil österut till Ipope, 5 mil söderut till Nongenturi och ca 5 mil västerut till Lokolama II. Vi åkte jeep de tre första turerna och båt den sista turen. Det var under resan till Lokolama II, och efter att jag cyklat ytterligare 25 km västerut till Waya, som jag möttes av hövdingens omsorg eller uttryck för respekt för döden. Jag hade hunnit tvätta av mig dammet och svetten och satt och vilade utanför den hydda vi bodde i. Då kom hövdingen gående mot huset, med en korg i handen. Han lämnade den till mig med orden; ”Din pappa har ju dött så det är inte så lätt”. I korgen fanns ananas, ägg och lök. Naturligtvis blev jag rörd, men försökte ge uttryck för min uppskattning.

Senare, då min mamma dog och jag bodde i Sverige, hände följande: Jag fick ett SMS och mail med innehållet: ”På onsdag kväll har vi matanga för Din mamma i Inongo”. Matanga är en sorts likvaka, minnesstund, då man sitter tillsammans och sörjer den som dött, sjunger och någon läser ett Bibelavsnitt och ber. Av mina vänner som visade denna omsorg, hade bara en träffat min mamma vid ett besök i Sverige.

Nu, när vi de senaste månaderna varit drabbade av sjukdom i familjen, har vi fått del av denna fantastiska omsorg. Mail och telefonsamtal, som alla uttryckt omsorg och på olika sätt stöttat oss.

Det är intressant att jämföra med hur vi svenskar i allmänhet beter oss då någon är sjuk eller drabbats av sorg. Det naturliga och direkta uttrycket för omsorg är inte lika självklart i vår kultur.

Att jämföra Kongo och Sverige är i vissa avseenden som att jämföra två ytterligheter!
Inte minst om vi jämför möjligheter till sjukvård! Sjukvård i Kongo innebär oftast, att den sjuke själv tar fram medicin och material för operationen, inklusive dropp och förband. Vi vet alla hur det fungerar i Sverige; efter att diagnos satts, startar den behandling som fastställs av ”Nationella riktlinjer” för just den diagnosen. Ingen frågar om patienten kan betala eller om det finns försäkring som täcker kostnaden.

Naturligtvis skall vi vara tacksamma över möjligheten till den sjukvård vi har i Sverige! Vi kanske skulle fundera över hur det kommer sig att kongoleser har lättare att ge uttryck för omsorg och för glädje, trots sämre levnadsvillkor än vad vi har.

2009-12-23T11:56:00.002+01:00

Blommor i Kongo och Sverige

Det är intressant att plötsligt upptäcka blommor i Kongo, som vi i Sverige har i blomkruka inomhus! Exempelvis Amaryllis, som jag för första gången i Kongo såg i november, då vi åkte mellan Luozi och Kibunzi. Ett helt fält med de vackra blommorna!

Så vad passar bättre som en julhälsning än ett kort med dessa blommor?

Önskar nu alla läsare en GOD JUL 2009 och ett GOTT NYTT ÅR 2010!

2009-11-28T19:13:00.002+01:00

Förrädisk sjö eller dålig nyhetsförmedling

Att Lac Mai Ndombe är en sjö att vara försiktig med, det har jag hört under alla de år jag bott i Inongo. Det var svårt att förstå detta, de vackra morgnar eller sena eftermiddagar jag njöt av den otroligt vackra utsikten över sjön, från mitt hus!

När vi nyligen besökte Inongo, fick vi senarelägga vår avfärd med båt någon timme, för att vågorna skulle lägga sig något. Vår resa gick bra!

I onsdags kväll inträffade en olycka, en stor båt med två släp, lastade med timmer, kom i dåligt väder och sjönk. Den var på väg från Isenge till Nioki. Mellan 45 – 75 rapporteras döda och drygt 200 skadade. Kroppar och skadade hittas på stränderna utmed hela sjön. Alla påminns om en olycka för fyra år sedan med drygt 500 döda på Lac Mai Ndombe.

Nyss kom information om olyckan på BBC:s nyhetssida, men svenska media har inte upptäckt det inträffade ännu. I morse var en av huvudnyheterna på Sveriges radio tågolyckan i Ryssland, med då 25 döda, nu har den siffran stigit till 39.

När blir Kongo intressant för media?

Fotot visar Lac Mai Ndombe från den båt vi åkte i.

2009-11-10T12:25:00.001+01:00

Flyg som förebygger

Det är fantastiskt att se vilken skillnad det gör för en grupp människor, ur hälsosynpunkt, när möjlighet ges till regelbundna flygningar från Kinshasa till isolerade områden!

Sedan en tid tillbaka finns en budget för att transportera vacciner, utan att den s.k. kylkedjan bryts, från Kinshasa till flera orter i Mai Ndombe, där MAF plan kan landa.

MAF (= Mission Aviation Fellowship) är en internationell organisation som arbetar i många länder, bl.a. i Kongo. Flygplan, piloter och mekaniker står till tjänst för att transportera passagerare, sjuka, material och läkemedel. Det var med MAF plan som vi kunde ta oss från Kinshasa till Inongo och från Semendua åter till Kinshasa.

I samarbete med den statliga organisationen som skall förse hela landet med vacciner, sker nu transporter av vaccin och material för att ge injektionerna till hela Mai Ndombe distriktet. Till de orter som ligger bortom flygplatsen går det cykelbud med kylväskor. Vacciner förvaras i solpanelsdrivna kylboxar eller fotogendrivna kylskåp. Det säger sig självt att de solpanelsdrivna boxarna är att föredra! Fotogen skall transporteras, det kostar också pengar och är ibland svårt att få tag på och kylskåpen har en tendens att krångla.

När vi besökte Inongo, mötte vi läkaren från Mimia hälsozon. Han berättade att 2004 var endast 4 % av alla barn i Mimia hälsozon vaccinerade mot mässling, polio, tuberkulos, tetanus och andra sjukdomar som det finns vaccin mot. I år är ca 80 % av barnen i samma område vaccinerade! Detta tack vare flygningar med MAF plan av vaccin till Mimia. Samma goda resultat noteras från alla hälsozoner i området.

Tidigare var det årliga epidemier av mässling i området och många barn dog. Det var svårt att ge behandling som räddade liv, då barnens dåliga utgångsläge i kombination med en kraftig infektion, ledde till mycket allvarliga tillstånd. De senaste åren har det inte varit någon mässlingsepidemi. Övriga sjukdomar, som man nu vaccinerar mot, minskar också i frekvens.

Det kanske inte upplevs så ”glamoröst” att bidra till ett arbete som transporterar vaccin, men det har långt större effekt på sikt, än kortvariga insatser som räddar livet på enstaka individer. Det förebyggande arbetet är oerhört viktigt i Kongo idag, om befolkningen skall få en god hälsa, som är bestående. Utan god hälsa kan ingen annan utveckling ske i landet.

Fotot visar tankning av ett MAF plan på Semendua.

2009-11-10T12:17:00.005+01:00

Vi är nu åter i Sverige. Det är inte helt lätt att återvända med "hela" människan, kroppen går lättare att få med, men övrigt finns delvis kvar i Kongo och hos vänner där.

Under vår resa är det många som hört av sig och skrivit att det inte gått att kommentera på bloggen. Jag har nu förstått att det främst berodde på att jag inte "givit tillstånd" till detta i upplägg av bloggen. Nu är detta åtgärdat och det bör gå bra att kommentera, utan att vara inskriven på ett speciellt sätt.

Ni är välkomna att fortsätta läsa min Loggbok-blogg! När jag började i somras, hade jag inte en tanke på att det skulle gå att rapportera direkt från Kongo, det blev en extra möjlighet! Jag räknar med att fortsätta skriva, som jag planerade i somras, och ni är alla välkomna att följa med! Och era kommentarer är välkomna!!

Multimedia message

2009-11-10T12:14:00.003+01:00

Fotboll förenar

De som känner mig, skulle knappast tro att jag skulle skriva något om fotboll i min Loggbok! Men då jag i Kongo sett hur fotbollen förenar människor från olika världsdelar, kan jag naturligtvis inte avstå från att skriva om detta fenomen!

Lördag 31 oktober spelar klubblag från Kongo och Nigeria en viktig match i Nigeria. Det är afrikanska mästerskap för klubblag, motsvarande Champions League. Vi befinner oss på Semendua, en liten stad-by i Mai Ndombe distriktet. Här finns vare sig el för allmänheten eller vatten. El kommer från solpaneler som laddar bilbatterier, ett arrangemang som kostar en förmögenhet här och är ett fåtal förunnat att ha. Andra får elström från en bensindriven generator. Och de flesta har en fotogenlampa eller stearinljus! Vattnet kommer från himlen – och till vår glädje har det börjat regna igen efter torrtiden och vi behöver inte snåla på vattnet.

Kyrkans ledare har en parabolantenn som ger skaplig bild i en liten TV apparat och med hjälp av en generator kan fotbollsmatchen följas. Många är samlade runt verandan till huset där pastor Mabuna bor. Även tre från vår grupp på fyra följer matchen! TV bilden bryts då mera bränsle måste fyllas på i generatorn. De som inte följer matchen kan av jublet förstå när det blir mål för Kongo!

En vecka senare, lördag 7 november spelar samma lag finalmatch, nu på kongolesisk mark! Denna gång är vi i Kinshasa och intresserade kan se delar av matchen på TV:n i det gästhem där vi bor. Slutresultatet av de båda matcherna blir att Kongos lag vann. Jublet är stort på gatorna utanför gästhemmet!

När vi reste till Kongo, 23 oktober, fanns det fyra nya fotbollar i våra väskor, ett antal fotbollsskor med strumpor och andra tillbehör. Ni kan läsa i tidigare inlägg om överlämnandet av bollar och skor. Störst jubel var det nog då flicklaget på Semendua fick en ny boll!

I Kongos grannland Kongo-Brazzaville, finns ett gemensamt arbete kring fotboll, där ungdomar från Sverige deltar som volontärer. Svenska Missionskyrkan driver detta projekt. I arbetet ingår många andra moment, inte bara fotboll, men genom det gemensamma intresset, skapas många möjligheter att samtala om andra fenomen.

Fotbollen blir en katalysator för utveckling!

2009-11-07T19:02:00.000+01:00

Dessa blommor får illustrera allt vackert vi sett och upplevt under vårt besök i Kongo. Vi har många intryck att sammanfatta och till en del kommer jag att förmedla dem här. Fortsättning följer, även om resan avslutas.

2009-11-07T18:54:00.000+01:00

Vi är alla fyra tacksamma för de 15 dagar vi tillbringat i Kongo. Ingen av oss har varit sjuk, ingen olyckshändelse under alla de resor vi gjort i inlandet. Intressanta möten och upplevelser. Vi är imponerade över det arbete som utförs med små möjligheter. Våra vänner har uppskattat samtal och den uppmuntran vi försökt ge.

2009-11-07T18:42:00.000+01:00

Vägen ut till flygplatsen var svårforcerad med mycket trafik. Nu väntar vi på planet som tar oss till Europa.

2009-11-07T15:58:00.000+01:00

Universitets bibliotek som medfört stora förändringar för studenterna - och för andra!

2009-11-07T15:55:00.000+01:00

Naturligvis ingår ett besök på UPC, då vi är i Kinshasa. Universitetet utökas och nya lokaler tillkommer. Det finns gott om vackra träd och blommor på området.

2009-11-07T06:45:00.000+01:00

Om du dubbelklickar på bilderna, får du upp dem i stort format. Detaljerna blir då synliga.

2009-11-07T05:59:00.000+01:00

Fåglarnas tidiga morgonkonsert väcker oss vid 5 tiden. Den pågår en knapp timme. Det känns svalt efter det kraftiga regnet igår kväll. Under förmiddagen skall vi checka in vårt bagage i centrala Kinshasa. Sen har vi några timmar till förfogande innan vi åker till flygplatsen, Ndjili, ca 30 km från centrum.

2009-11-06T18:41:00.000+01:00

Fredag 6 november ägnar vi åt olika möten i Kinshasa. Vi besöker det gemensamma kontoret ( Diakonia, SB och SMK) där vi fikar och betalar avgift för bilresan till Bas Congo. Sen gör vi ett besök på vår ambassad innan vi passerar MAF kontoret, där vi betalar våra flygresor. Till sist besöker vi UPC innan vi åker tillbaka till Nzo Binati. Vi har också pratat med andra vänner vi mött under dagen. Det regnar ute och känns ganska svalt! Vi skall snart åka hem till en av våra vänner för att avsluta vårt besök i Kongo.

2009-11-06T06:55:00.000+01:00

Att resa till Mai Ndombe är möjligt endast med flyg, möjligtvis med båt. En jeepresa från Kinshasa till Inongo skulle ta ca 2 veckor och innebära stora strapatser. Resan Kinshasa till Luozi, ca 31 mil, tog 6 tim plus tiden för väntan på färjan och överfarten, ytterligare ca 1,5 tim. Jeep från Luozi till Kibunzi, ca 10 mil, tog ca 5 tim. På färden mellan Luozi och Kibunzi mötte vi fler lastbilar än man ser under ett år på vägar i Mai Ndombe. Den jämförelsen visar de olika levnadsvillkor befolkningen har i de två områdena Nedre Kongo och Mai Ndombe. Möjligheterna att sälja sina produkter är större om det finns transporter i området. Detta i sin tur ligger till grund för all utveckling inklusive möjligheter till hälsovård.

2009-11-06T06:28:00.000+01:00

Fredag morgon 6 november och vi planerar de två sista dagarna av vårt besök i Kongo. Vi har använt oss av enmotorigt Cessnaplan, jeep, båt med utombordare och en dieseldriven färja för att komma till de olika platser vi besökt. Fotot visar färden över Kongofloden, en resa som inte är riskfri; krokodiler och kraftigt strömdrag har förändrat mångas liv! Ingaverken ligger nedströms,

2009-11-05T18:23:00.000+01:00

Sjukhuset i Kibunzi byggdes 1920. Samma byggnad är fortfarande i bruk. För mig var det en speciell känsla att gå igenom det sjukhus, där min morbror, Josef Wingren, arbetade 1949-1950.

2009-11-05T18:17:00.000+01:00

Missionsarbetet startade i Kibunzi 1888. Här är kyrkan, som vi besökte i går, 4 november.

2009-11-05T12:01:00.000+01:00

Torsdag 5 november vid 12 tiden. Vi är nu på väg till Kinshasa efter vårt besök i Luozi och Kibunzi.

2009-11-04T06:22:00.000+01:00

Det är onsdag morgon den 4 november och vi vaknar till en ny dag i Bas Congo. Igår gjorde vi ett besök på sjukhuset här i Luozi, på sjuksköterskeskolan och fick information om sjukvården i det här området. Idag skall vi åka till Kibunzi, ca 3 timmars bilresa härifrån.

2009-11-03T13:43:00.000+01:00

Framme vid färjestället vid Kongofloden. Klockan är ca 13.30 och vi väntar på färjan som skall ta oss över till Luozi. Vi blev inte rödfärgade under färden hit!

2009-11-03T13:35:00.000+01:00

Vi har nu svängt av från stora vägen och åker mot Luozi. Klockan är ca 11.10. Den röda jorden har förutsättning att färga oss alla röda.

2009-11-03T10:32:00.000+01:00

Intill kraftledningen från Inga bor människor utan elektricitet.

2009-11-03T08:14:00.000+01:00

Vi har nu lämnat Kinshasa och är inne i Bas Congo. Landskapet förändras allteftersom resan fortsätter. Klockan är nu ca 8.15.

2009-11-03T07:31:00.000+01:00

Tisdag 3 november och vi har nyss lämnat Nzo Binati där vi bott i natt. Igår återvände till Kinshasa från Semendua. Dagens resa går till Luozi. Vi tar oss först ut ur Kinshasa och följer vägen mot Matadi.

2009-11-02T17:25:00.000+01:00

En skolklass på Semendua, som i fredags, 30 oktober, fick besök av Eva. Hon överlämnade ett häfte med personliga hälsningar från var och en av sina elever.

2009-11-02T17:19:00.000+01:00

Flickskolan på Semendua har ett fotbollslag. I lördags den 31 oktober fick de en ny fotboll! Glädjen var stor!

2009-10-30T14:55:00.000+01:00

Fredag den 30 oktober befinner vi oss paa Semendua. Igaar, torsdag, utfoerde Bengt-Erik och Dr Makuma en operation, innan vi skulle laemna Bokoro. Vaar avfaerd blev senarelagd p.g.a. ett kraftigt ovaeder. Naer vi sen kom ivaeg, var vaegen saemre aen vanligt. Tack vare en duktig chauffoer tog sig jeepen genom alla djupa gropar och leriga avsnitt. Vael framme paa Semendua, blev vi mottagna av vaenner haer. Idaag har Eva besoekt skolor och laemnat presenter fraan sina elever i Ludvika. Agneta har deltagit i Missionsstyrelsens sammantraede och framfoert haelsning fraan Sverige. Det aer mycket varmt haer idag, vilket aer bra, saa att vaara nytvaettade klaeder kan torka. Det aer nu eftermiddag, ca 15, och vi skall fortsaetta vaart program! Eftersom jag skriver paa en dator med franskt tangentbord, finns inte de tre sista bokstaeverna i det svenska alfabetet. Ni kan nog gissa er till vad mina bokstaever staar foer!!

Onsdag 28 oktober

2009-10-30T14:49:00.000+01:00

Vi laemnade Inongo 8.45. Att aaka tvaers oever Lac Mai Ndombe tog ca 30 minuter. Sen aakte vi soederoever tills vi svaengde oesterut, efter ca 2 timmars resa, och foeljde Lukenie floden till Bokoro. Vi anlaende 11.45 till Bokoro daer en jeep vaentade paa oss. Vi installerade oss hos de katolska nunnorna, daer vi senare fick lunch. Vi gick en rundvandring paa sjukhuset och i byn, innan dagen var slut. Vi laag i vaara saengar innan elektriciteten broets, ca 20.30!

2009-10-28T06:03:00.000+01:00

Onsdag morgon 28 oktober, klockan är snart 6. Vår plan är att vi om någon timme skall starta båtresan söderut, mot Bokoro. Men om det skall vara möjligt måste det bli lugnare på sjön. Lac Mai Ndombe är inte att leka med: många båtar har gått under då man inte respekterat vågorna. Vi har fullt förtroende för vår "kapten".

2009-10-27T17:18:00.000+01:00

Läkarna Mandja, Makuma och Bakoko framför paket med myggnät. Att sova under myggnät minskar risken att drabbas av malaria. Befolkningen i Mai Ndombe, ca 1,4 miljoner, skall alla få varsitt myggnät.

2009-10-27T17:10:00.000+01:00

Överlämnande av fotbollsskor och fotboll till Mimias fotbollslag. Några av lagets spelare är på besök i Inongo idag.

2009-10-27T16:52:00.000+01:00

Igår träffade vi Mai Ndombe distriktets alla läkare, ansvariga för förebyggande insatser. De deltog i en kurs om vaccinationsarbetet. Den 10 november startar en kampanj för vaccination i området.

2009-10-27T16:44:00.000+01:00

Vi besökte ett av Inongos gymnasieskolor idag. Eva hälsade från sina elever i Ludvika. Gunnar överlämnade en fotboll till skolans fotbollslag, något som väckte stort jubel.

2009-10-27T16:34:00.000+01:00

Detta ståtliga "Törnrosaslott", en termitstack finns intill vårt hus i Inongo.

2009-10-27T16:28:00.000+01:00

I morse, tisdag 27 oktober, tog jag en promenad utmed sjön. Fotot visar att den har "rätt" namn: Lac Mai Ndombe= Svarta vattnet.

2009-10-27T12:27:00.000+01:00

Det är tisdag morgon i Inongo. Nattens regn ger svalka. Gårdagen avslutades på verandan. När det mörknat och blivit svalare, sammanfattade vi våra intryck. Våra kollegor här har en viktig uppgift: att höja folkets hälsonivå och öka läskunnigheten. Vårt besök blir en uppmuntran och beviset för att människor bortom landets gränser känner till deras situation. Vi skall äta frukost innan vi åker till sjukhuset.

2009-10-26T13:26:00.000+01:00

Vi lämnade Kinshasa vid 9.30 tiden och resan var en upplevelse med oväder. Vi kunde inte åka till Mimia eftersom det regnat så mycket att landningsbanan blivit för mjuk! Så efter mellanlandning på Semendua fortsatte vi till Inongo. Fotot visar utsikten från vårt hus över Lac Mai Ndombe.

2009-10-26T07:32:00.000+01:00

Efter 45 min får vi beskedet att det regnar i inlandet. Med bara 2 m sikt, går det inte att flyga. Vi inväntar förbättrad sikt, innan vi lämnar Kinshasa. Klockan är nu 7.30 här. Dagens program är osäkert!

2009-10-26T06:52:00.000+01:00

Nu väntar vi på att vårt bagage skall lastas in i planet. I bästa fall kommer vi iväg om en timme.

2009-10-25T16:38:00.000+01:00

Vi har tillbringat två dar i Kinshasa. Varmt, mycket glädje och idag sång i kyrkan. Imorgon bitti flyger vi till det inre av Mai Ndombe.

2009-10-19T17:51:00.000+02:00

Fredag den 23 oktober startar vår resa till Kongo. Vi kommer att besöka Kinshasa, Mai Ndombe distriktet och Nedre Kongo området. Söndag 8 november kommer vi åter till Sverige.

Vår förhoppning är att vi skall kunna lägga in aktuell information här, både i form av text och foton. Detta är ju beroende av en fungerande IT teknik i det inre av Kongo! Det finns vissa förutsättningar, men vi kan inte ta något för givet! Om det går flera dagar utan ny information, är det på grund av att det inte finns täckning för mobiltelefon eller ingen tillgång till Internet.

Vi som reser, från vänster till höger på fotot; Agneta, Gunnar, Bengt-Erik och Eva.

Multimedia message

2009-10-18T13:24:00.001+02:00

Några violer har överlevt veckans frostnätter. Blommor och växter har en hård tillvaro i Sverige denna tid. Men några blommor fanns kvar och togs in, eftersom vi "stängde" trädgården igår.

Så annorlunda i Kongo, där är det varmt och blommor och grönska året runt. Variationer finns och de upptäcker man efter en tid i området.

Nu planerar vi en resa till Kongo och ser fram emot att få njuta av värme, glädje och blommor!

2009-10-02T21:19:00.000+02:00

Sammandrag av senaste Nyheter från Kongo.

Media lyfter Kongo då katastrofer av olika slag inträffar.
Oftast rör det sig om sjukdomar, som gör att människor dör i ung ålder, om rebellaktivitet, plundring, våldtäkt, barnsoldater eller rättsväsendet, som beskrivs som ett icke-fungerande sådant. Det finns ett samband mellan dessa katastrofer; bristande respekt för människan, otillfredsställande finansiering av hälsovård och undervisning eller skulle det istället beskrivas som ”kriget om naturtillgångarna”?

Inför Världs Tuberkulosdagen, 24 mars 2009, lanserades uttrycket ”Varje dag en TB (Tuberkulos) dag” - så är det i Kongo och andra länder i Afrika. 31 % av alla nya TB fall i världen inträffar i Afrika. Varje nytt år utan ett effektivt TB vaccin innebär att 1,7 miljoner människor kommer att dö. Kombinationen TB och HIV gör siffrorna mörkare: 14,8 % av alla nya TB fall är HIV positiva i Afrika. Det som är avgörande för HIV bekämpning är den grundläggande hälsovården, den som ges i enkla sjukstugor och erbjuder vaccinering av barn och gravida kvinnor. Det finns även positiva nyheter inom området: för första gången på 50 år har en ny medicin, som är effektiv mot multiresistent TB, tagits fram. Men mindre än 1 % av de sjuka som var i behov av den medicinen 2007, hade tillgång till den!

Ansvarig för det nationella nutritionsprogrammet, Dr Jean-Pierre Banea-Mayambu, planerar ”nationell avmaskning”, då många barn under 5 års ålder, dör i sjukdomar orsakade av inälvmaskar. Gruppen barn under 5 år uppskattas utgöra 12,5 miljoner och de skall nu få maskmedicin, Mebendazole. Det blir ett stort program att genomföra och kommer att kräva stora insatser både personellt, materiellt och ekonomiskt. Vi får anta att Dr Banea fått löfte om finansiering, eftersom han går ut med denna information. Dr Banea är för övrigt känd i Sverige, han disputerade 22 maj 1997 i Uppsala. Hans avhandling har titeln ”Dietary Exposure to Cyanogens fromo Cassava”, och berör ett mycket intressant område.

I östra Kongo finns ca 2 miljoner flyktingar och de hygieniska förhållandena är helt oacceptabla. Detta medför att många sjukdomar härjar i området. Exempelvis Kolera, som ständigt finns bland människorna och i perioder bryter ut i epidemier. Hjälporganisationer uppskattar att mer än 10000 fall av kolera har diagnostiserats sedan januari i år och minst 100 av dessa har dött.

Under första halvåret har det skett en markant ökning av antalet våldtäkter i östra Kongo. Hjälporganisationer attackeras allt oftare i år än 2008, en ökning med ca 22 % har rapporterats. Hjälparbetare kommer av olika anledningar mitt i stridslinjen mellan olika rebeller och soldater. I juli månad ökade antalet interna flyktingar i Syd-Kivu med 60 %. Massvåldtäkt har begåtts i ett fängelse i Goma, i östra Kongo. 22 kvinnliga fångar våldtogs den 22 juni. Några döda och övriga är sårade.

En stor fråga är om Laurent Nkunda, generalen med rebellgrupp, som höll ett stort område i östra Kongo i järngrepp, kommer att ställas inför rätta. Han greps i Rwanda den 22 januari 2009 och sedan dess har ingen, vare sig hans familj eller advokater, haft kontakt med honom. Många undrar över vad som hänt honom, hur har nu befolkningen det i det område han härskade över, är det någon annan som intagit hans plats?

Talesmannen för en jurist grupp i USA, ”Friends of the Congo” har gått ut med skarp kritik av internationella samfundet, som han anser vidmakthåller den krigssituation som är bestående i östra Kongo och hindrar landets utveckling. Han jämför situationen med den för 100 år sedan, då ca 10 miljoner kongoleser dog under Kung Leopolds regim, som slutade med att Leopold förlorade makten över Kongo. Hans förslag till lösning är att Kongo flyttas från utländska regimer och multinationella företag och placeras i händerna på det kongolesiska folket.

Vi har svårt att bedöma och avgöra vad som är bäst för detta land, men vi kan nog alla hålla med om att utländska företag med all säkerhet gör stora vinster, tack vare det krig som döljer utsugningen av landets tillgångar i de östra delarna.

2009-09-07T19:21:00.000+02:00

Det har blivit höst och dags att plocka bär och skörda det som vuxit under sommaren.
Vi har några kilo lingon i frysen, så gott och nyttigt i vinter!

Under de år jag arbetade i Kongo, tvingades jag under en period göra årliga kontroller på en Infektionsklinik i Sverige. Jag kunde alltså tillbringa några veckor i Sverige varje sommar. Det kändes lyxigt, samtidigt var det bra att träffa familjen och vänner, för att hålla vänskapen vid liv.

När hösten kom och ”vanliga” svenskar plockade bär och tog hand om sommarens skörd, lämnade jag Sverige och kunde inte delta i det arbetet. Då kände jag mig annorlunda och upplevde mig som en främling i Sverige. När jag sen skulle stanna i Sverige ett helt år efter 10 vintrar i Kongo, plockade jag svarta vinbär och la in i frysen! Det kändes mycket märkligt! Hade jag nu blivit en ”vanlig svensk”? Knappast, det blir man aldrig efter ett antal år i Kongo!

För några år sedan hade vi besök av en god vän från Kongo. Han ville gärna se svensk skog och eftersom det var september, kunde vi ta med honom på lingonplockning! När vi kom hem kokade jag lingonsylt, som han fick med sig, då han återvände till sin familj.

Ett foto från den dagen lyfter den ”sanning” som jag lärt mig under åren i Kongo: vi svenskar har mycket att lära av kongoleserna och det är aldrig endast den ena parten som har att ge, vi har båda att ge och ta emot. Allt det goda som finns på vårt jordklot, skall vi dela och tillsammans ta tillvara, ge åt varandra och åt den som har behov just den stunden.

2009-07-23T20:00:00.001+02:00

Upptäcktsresande, kolonisatörer och missionärer kom till ett Afrika utan gränser. Kolonisatörerna tryckte ofta ned folket, föraktade dem och lämnade Afrika då de inte längre hade någon nytta av kontinenten. Afrika lämnades i ett tomrum. Kvar fanns missionärer och biståndsarbetare, som på olika vägar försökt bidra till en positiv utveckling för folket. Även biståndsarbetare från de tidigare kolonierna fanns kvar och arbetar fortfarande för folkets bästa.

Detta gäller även Kongo, som fanns innan svenskar och européer upptäckte Afrika, men vi har lätt att börja tideräkningen först då! Det finns spår av järnföremål från ca 500 f. Kr. och stenyxor och keramik från 300 f. Kr. Men det var först när Stanley följde Kongofloden, kring 1874, som landet blev intressant för omvärlden. Berlinkonferensen 1885 satte de gränser i Afrika, som inte funnits tidigare, och Kongo fick de gränser det har idag. Kongostaten tillföll kung Leopold i Belgien, men 1908 bestämdes att Belgiska Kongo, som landet då hette, skulle tillfalla Belgien p.g.a. vanvård. 1960 blev landet självständigt och en ny tid började för folket.

Kongokrisen, 1960 – 65, då FN ingrep, avslutades med att Mobutu utropades till president och förblev landets ledare till 1997, då han avsattes av Laurent Kabila, en rebell som kom tågande från landets östra del till huvudstaden. Den nye presidenten mördades 2001 och hans son, Joseph Kabila, utsågs till president. Den 2 augusti 1998 utbröt Afrikas första världskrig, inom Kongos gränser, och har inte helt avslutats. I vissa delar av landet, exempelvis Bandundu provinsen, har inte krigshandlingar ägt rum, men effekter av kriget har nått alla delar av landet. Demokratiska val har ägt rum; folkomröstning om landets konstitution den 18 december 2005 och president val 29 oktober 2006, då Joseph Kabila valdes till president på 5 år. Förhoppningarna var stora efter alla demokratiska ansatser, kanske som inför självständigheten 1960, men många är idag besvikna och har tappat tron på framtiden.

Under mina år i Kongo har jag träffat representanter från olika länder i Europa, de har arbetat inom olika yrkesområden, och en del av dem har haft kongolesernas bästa för sina ögon, andra sina egna intressen. De belgiska nunnorna och prästerna, som fanns kvar när jag kom 1974, var den första tiden enbart avvisande mot mig och mina protestantiska kollegor. Under senare år, från slutet på 80 talet och framåt, hade vi ett fint samarbete; jag övernattade ofta på de kloster, som finns i Mai Ndombeområdet, när jag var ute i mitt nya uppdrag, som koordinatör för de aktiviteter, som bekämpade sjukdomarna lepra och tuberkulos. Det var fina stunder, mycket glädje, skratt och god, men enkel mat. Vi hade det gemensamt att vi ville hjälpa de fattiga och sjuka till ett bättre liv.

Men hur kan ett folks hälsa förbättras, då det inte finns tillräckligt med medicin och material, och hur kan ett fattigt folk i ett isolerat område få ett bättre liv, då bristen på demokratiska tankar förhindrar utveckling?

Den frågan är fortsatt svår att svara på, men den fortsätter att utmana alla, även oss i Sverige, idag!

2009-07-03T22:01:00.000+02:00

Solen – för oss svenskar en nödvändighet för att vår semester skall anses vara bra! Nu har vi haft ett antal mycket varma och soliga dagar, men ikväll informeras om att värmen snart är nere på det gradtal den brukar vara i Sverige.
Så annorlunda i Kongo; där är solen livsnödvändig och samtidigt undviker de flesta att vara i solen, ingen solar i Kongo, möjligtvis svenskar på besök!
Solen är livsnödvändig ur synpunkten att den ger energi, som kan omvandlas till el och den kan också ge det ljus, som behövs för att undersöka ett prov i mikroskop. Solpanelen fångar upp solen och laddar ett bilbatteri. En snedställd liten spegel fångar solljuset och reflekterar det upp till glasskivan med provet som skall undersökas.

I denna kylbox, som drivs av bilbatteri och

solpanel, förvaras vaccin av olika slag.

Det är vaccin som skall användas till barn

och gravida kvinnor.

I det förebyggande program, som gäller för

barn under 5 år i Kongo, ingår vaccination mot

bl.a. polio, stelkramp, mässling, kikhosta och

tuberkulos. Gravida kvinnor blir vaccinerade

mot stelkramp, en vaccination, som kan

vara livräddande.

Mikroskop som kan användas på platser där
det inte finns el. Det är mera påfrestande för
ögonen att använda detta mikroskop än ett
el-drivet, men resultatet är detsamma.

2009-06-13T18:17:00.000+02:00

En kall svensk sommardag med regn och blåst, kan man önska sig till det land, där man kan gå barfota hela året! Landet där man kan ta sig en banan från stocken, när man kommer ut på verandan, där ananas kan skördas året runt, där apelsiner mognar i februari och mango frukterna dråsar ned i backen på hösten. Landet där solen värmer alla årets 12 månader!

Men den som går barfota där, kan bli smittad av mask som tar sig in i kroppen genom tårna, eller myggor som sticks och förmedlar malaria eller filaria. Dricksvattnet måste kokas innan man dricker det, annars kan man bli smittad med andra sjukdomar. Om man badar i en sjö, kan man smittas av andra maskar, än de som tar sig in i kroppen genom tårna.

Den som vill hälsa på sin sjuka granne, som kanske är sängliggande, kan inne i det mörka huset smittas av TBC. Den som drabbas av malaria, kan bli så sjuk att en blodtransfusion är nödvändig, något som kan resultera i HIV smitta, om sjukhuset inte kan testa blodet innan transfusionen. Den smittorisken är stor i de områden, där man inte har lyckats få någon finansiering för hälsovårdsarbetet.

I inlandet finns ingen elektricitet och inget rinnande vatten, vilket gör att dygnsrytmen följer naturens rytm; upp tidigt för att ta till vara solljuset och kvällarna kan med fördel tillbringas i stearinljusets sken. Alla arbetsmoment, i hemmet, på kontoret, inom sjukvården utförs utan el eller genom en dieselmotor eller genom solpaneler som laddar ett bilbatteri.

Men trots riskerna är frukterna, värmen, solen, glädjen och värmen mellan människor och mycket annat så fantastiskt, att jag kan sakna detta, även den varmaste och vackraste dag i Sverige!

2009-06-08T20:25:00.000+02:00

Tanken att jag skulle blogga kändes lika främmande, som att jag skulle skriva mina memoarer. Varför, om vad, vem skulle läsa?

Men så fick jag en tanke; det kanske vore av intresse för släkt, vänner och kanske kollegor idag, att få veta något om det land och den tillvaro som fångat mig så totalt under 40 år!?

Jag såg bloggmöjligheten, som möjligheten att skriva en Loggbok över en tid som varit, men fortfarande är.

Min Loggbok kommer att innehålla avsnitt om min tid i Zaire-Kongo, men även avsnitt om andra tider i samma land.

Jag vill försöka beskriva vad som fångade mig i Kongo, hur det ser ut idag, under vilka omständigheter människor lever där i dag. Jag vill också förmedla nyheter från Kongo.

Så vill jag utmana oss i Sverige att ta del av livet i Kongo och bidra på något sätt till en positiv utveckling för en eller flera personer i Kongo.

Välkommen att läsa min Loggbok!